Skogscentralen

Privata skogsägare i Finland kan ganska fritt bestämma hur de använder sin skog. Skogsbruket regleras av skogslagen.  

Skogscentralen producerar uppdaterad information om Finlands skogar som stöd för skogsägarnas beslutsfattande. Skogsdatabasen innehåller bland annat uppgifter om ståndorter och bestånd, särskilt viktiga livsmiljöer och användning av skogarna. 

Skogsdata om skogens kvalitet och virkesmängd kan vara delvis bristfällig, eftersom de bygger på fjärrkarteringsuppgifter som samlats in genom laserskanning eller på äldre skogsbruksplaner där uppgifter har samlats in i terrängen och sedan uppdaterats. Därför lönar det sig för skogsägaren att alltid kontrollera uppgifterna om sin skog i terrängen. 

Skogsdata för skogsägarnas egna fastigheter finns i den avgiftsfria e-tjänsten MinSkog.fi.

Grunduppgifter om den egna skogen får man genom att logga in i e-tjänsten MinSkog.fi. 

Det är avgiftsfritt att logga in i tjänsten. För att logga in behöver du antingen nätbankskoder, mobilcertifikat eller ett identitetskort med chip. Även delägare i samfällda skogar kan använda tjänsten. 

MinSkog.fi finns på svenska och finska. 

Merparten av det material som Skogscentralen samlat in finns öppet tillgängligt i elektronisk form med stöd av skogsdatalagen.  

 Den öppet tillgängliga skogliga informationen finns i tre former 

• karttjänster 
• datapaket som utgörs av geografiska datamaterial 
• gränssnitt. 

Inga person- eller kontaktuppgifter överlåts i samband med den skogliga information och ade naturdata som distribueras öppet via webbplatsen skogscentralen.fi. Om den som utnyttjar informationen kopplar samman öppen skoglig information med ägaruppgifter är det på den här partens ansvar att se till att de skyldigheter som finns kring skydd av personuppgifter följs .

Det är möjligt att leverera skoglig information till Skogscentralen, och då kan vi använda informationen för att uppdatera eller komplettera våra data.

Skogscentralen finansierar privata skogsägares skogs- och naturvårdsarbeten. Finansieringen grundar sig på lagstadgade stödformer, av vilka de så kallade kemera-stöden enligt lagen om finansiering av hållbart skogsbruk och beskogningsstödet är de viktigaste. 

 Via Metso-programmet stöder Skogscentralen skydd av skogarna genom att bevilja miljöstöd för skogsbruk  och finansiera naturvårdsprojekt. 

 Permanent skydd av skog sköts av NTM-centralerna.  

Vi är ett experthus som betjänar och främjar ett övergripande hållbart skogsbruk. Ett hållbart skogsbruk koordinerar ekonomiska, ekologiska, sociala och klimatmässiga mål och förbättrar under ett långt tidsintervall den nytta man har av skogen.  

Skogscentralen sammanför även olika parter för att bygga en god skogsvård och finländsk välfärd.  

 Finlands skogscentrals värden  

• Framsteg
• Samarbete
• Ansvar
• Objektivitet

 Skogscentralens nyckeltal 

• Nästan 600 000 skogsägare
• 575 medarbetare
• 50 intressentgrupper
• 4 serviceområden

Skogscentralens största tjänst är skogsdata- och granskningstjänsterna. De sysselsätter nästan hälften av Skogscentralens medarbetare. Skogsdata- och granskningstjänsternas uppgifter är att övervaka Finlands skogslagstiftning, förvalta skogsbrukets stöd och samla in, upprätthålla och distribuera information om skog och natur. Skogsdirektör Anna Rakemaa leder skogsdata- och granskningstjänsterna. 

Näringstjänsternas viktigaste uppgifter är att ge råd och utbilda skogsägare samt aktörer, samt ge råd till skogs- och träbranschens organisationer i frågor som berör skogsnäringar. Näringstjänsterna koordinerar också tiotals utvecklingsprojekt som verkställs med utomstående finansiering. Näringstjänsterna leds av näringsdirektör Anssi Niskanen. 

 Verksamheten i Skogscentralens inre utvecklingstjänster, förvaltningstjänster och kommunikations- och kundtjänster leds av utvecklingsdirektör Tapani Hämäläinen, förvaltningsdirektör Anna-Liisa Louko och kommunikations- och kunddirektör Nilla Hietamäki.

Skogscentralens organisation utgörs av en processorganisation, i vilken direktionen utövar den högsta beslutanderätten. Under direktionen verkar ledningsgruppen, fem olika tjänster: skogsdata- och granskningstjästerna, näringstjänsterna, utvecklingstjänsterna, förvaltningstjänsterna samt kommunikations- och kundtjänsterna, och fyra serviceområden. 

Direktionen 

Jord- och skogsbruksministeriet tillsätter medlemmarna för en period på fyra kalenderår. Varje medlem har en personlig suppleant. Direktionen har tillsatts för mandatperioden 1.3.2021-28.2.2025.  

Direktionens medlemmar är: 

• Hellström Eeva, ordförande (personlig suppleant Pekka Rehn) 
• Marko Mäki-Hakola, vice ordförande (personlig suppleant Lea Jylhä), representant för skogsägarna 
• Jormakka Mika, representant för företagare i skogsbranschen (personlig suppleant Teemu Tolppa) 
• Niemi Karoliina, träförädlingsindustrins representant (personlig suppleant Tino Aalto) 
• Niiranen Ari, representant för samarbetspartner i skogsbranschen (personlig suppleant Marko Korhonen) 
• Vesanto Taina, representant för ministeriet (personlig suppleant Johanna Buchert) 
• Vuorenmaa Jyrki, representant för personalen (personlig suppleant Jukka Matilainen) 

 Ledningsgruppen 

Skogscentralen har en riksomfattande ledningsgrupp. Ledningsgruppen verkar under Skogscentralens direktör Ari Eini.  

Ledningsgruppen har följande sammansättning: 

• Eini Ari, direktör (ledningsgruppens ordförande) 
• Hietamäki Nilla, kommunikations- och kunddirektör
• Hämäläinen Tapani, utvecklingsdirektör 
• Kuitunen Pekka, ledande ansvarsexpert (ledningsgruppens sekreterare)
• Niskanen Anssi, näringsdirektör 
• Rakemaa Anna, skogsdirektör 
• Louko Anna-Liisa, förvaltningsdirektör 

Landskapens skogsråd främjar det regionala samarbetet mellan de skogsbaserade näringarna och skogssektorn. Det finns fjorton skogsråd och deras mandatperiod är fyra år. Skogsrådens medlemmar representerar skogssektorns aktörer, den offentliga förvaltningen, medborgarorganisationer och intressentgrupper.  

Jord- och skogsbruksministeriet utser skogsråden utgående från Skogscentralens förslag 

Lanskapens skogsråd ansvarar för planerandet av de regionala skogsprogrammen och övervakar förvaltningen av dem.  

• Mer information om skogsråden
• Mer information om de regionala skogsprogrammen

Aktörerna i den finländska skogsbranschen är många. Förutom Skogscentralen övervakar också NTM-centralerna hur skogarna används. Skogscentralen övervakar att skogslagen följs, NTM-centralerna att naturvårdslagen följs.

Mer information om Skogscentralens och NTM-centralernas roller i övervakningen av skogsbruk.

Förutom de offentliga aktörerna finns det allmännyttiga stiftelser, aktörer i den privata sektorn och tredje sektorn och skogstjänstföretagare. Var och en har sin roll och sina egna betoningar.

Mer information om skogliga aktörer i Finland.

• 2020 Skogscentralen har verksamhetsställen på 67 orter. På Skogscentralen arbetar 575 personer (år 2020). Från och med 2012 har forstmästare Ari Eini varit direktör för Finlands skogscentral.  

• 2015 Skogscentralen ändrades till en processorganisation och de tretton regionenheterna (tidigare självständiga Skogscentraler) slogs ihop till fem serviceområden. 

• 2012 Lagen om Finlands skogscentral och den nya lagen om system för skoglig information träder i kraft. Skogscentralen blir en rikstäckande organisation i och med de här lagarna. Skogsbruksplaneringen och skogsförbättringsuppgifterna organiseras inom en separat enhet för affärsverksamhet (senare Otso skogstjänster). Skogscentralens huvudkontor placeras i Lahtis. 

• 1999 FFC- och PEFC-certifieringarna startar. 

• 1998 Det första nationella skogsprogrammet blir klart och omfattar åren fram till 2010. 

• 1997 Den nya skogslagen fastställs. 

• 1996 Skogsnämnderna bli regionala skogscentraler. De tretton självständiga skogscentralernas verksamhetsområden täcker hela landet. 

• 1993 Vinst på försäljning av virke börjar beskattas i och med den nya skogsskattelagstiftningen. 

• 1987 Distriktsskogsnämnderna och Centralskogsnämndernas skogsförbättringsdistrikt slås ihop till skogsnämnder. 

• 1968 Skogsvårdsnämnderna blir distriktsskogsnämnder. 

• 1964 Lagen om främjande av skogsodling fastställs. 

• 1928 Lagen om enskilda skogar, som förbjuder skövling av skog, och skogsförbättringslagen tas i bruk. Skogsvårdsnämnderna ansvarar för tillsyns- och rådgivningsuppgifter i anslutning till det privata skogsbruket.  

• 1922 Den första riksomfattande inventeringen av landets skogar inleds. 

• 1917 Skogsvårdsnämnder grundas i länen för att övervaka att skogslagen efterföljs. 

• 1886 fastställdes Finlands första skogslag, i vilken man samlade alla bestämmelser angående skogar. Syftet med lagen var att främja skogens naturliga förnyelse. Efter det här har man utvecklat skogslagen och skogslagstiftningen enligt samhällets behov.