Gå direkt till innehållet

Vård av torvmarksskog

Vård av torvmarksskog bör planeras som en helhet bestående av skötsel och avverkningar i rätt tid och vattenvårdskonstruktioner, iståndsättningsdikning, gödsling och byggande av eventuella dikesrenskonstruktioner. Det rekommenderas att man genomför projektet som ett samprojekt med andra markägare om torvmarken sträcker sig över flera fastigheter. Mer information om vård av torvmarksskog finns i skogsvårdsrekommendationerna.

Med iståndsättningsdikning avses att man öppnar gamla diken och eventuellt gräver kompletteringsdiken. Iståndsättningsdikning blir aktuellt när dikenas skick och avdunstningen från träden inte längre räcker för att upprätthålla en grundvattennivå på 30–50 centimeters djup under växtperioden. Vid det laget har det vanligtvis gått 20–40 år sedan den senaste dikningen.

Om vattennivån är för hög växer trädbeståndet långsammare, men om den är för låg ökar koldioxidutsläppen och utsläppen i vattendrag när torven bryts ner.

Det går också att minska behovet av iståndsättningsdikning genom att använda metoder från kontinuerlig beståndsvård på området. Då försöker man hålla vattennivån lagom genom att utnyttja avdunstningen från träden. I likåldrig torvmarksskog rensas dikena vanligtvis 1-2 gånger under omloppstiden.

Jatkuvapeitteisen metsänkasvatuksen mahdollisuudet ojitetuilla turvemailla

För att minska belastningen av näringsämnen och fasta partiklar på vattendragen gör man grävavbrott i dikningen och bygger sedimenteringsbassänger och översilningsområden. Endast diken som är nödvändiga för virkesproduktionen öppnas. På de kargaste växtplatserna rekommenderas det inte att diken öppnas eftersom skogsbruk inte lönar sig ekonomiskt där.

Brist på olika näringsämnen är vanligt i torvmarksskog. På torvmark hämmas trädbeståndets tillväxt av brist på fosfor, kalium och bor. Bristen kan avhjälpas genom gödsling med aska eller annat preparat. Gödslingen sker antingen med helikopter eller på marken.