Torvmarksskog är som namnet säger skog som växer på torvmark. Största delen av torvmarksskogen som används som ekonomiskog har dikats någon gång i tiden. Ungefär en fjärdedel av skogen i Finland växer på torvmark. Information om din egen torvmarksskog hittar du i MinSkog.fi.
Den senaste forskningen visar att torvmarksskog orsakar mer belastning på vattendragen än man tidigare trott. Klimatutsläppen av att torven bryts ner minskar dessutom skogarnas kolsänka.
I vården av torvmarksskog behöver man fästa allt större vikt vid skogsbruksåtgärdernas miljöpåverkan.
Nyttan av vård av torvmarksskog
Det finns inte bara ett rätt sätt att vårda torvmarksskogen. Man bör välja metoder enligt områdets särdrag och skogsägarens mål.
Som skogsägare är det bra att fundera på vad man har för mål med sin torvmarksskog. Väg dina mål för virkesproduktionen, klimatet, vattnet och mångfalden i naturen. Kom ihåg att berätta för skogsproffsen du anlitar vilka saker som är viktiga för dig.
Vattenhushållningen
Traditionellt har vattenhushållningen i torvmarksskog upprätthållits genom att man iståndsatt dikena.
Om vattennivån är för hög kan träden inte växa tillräckligt. Och är dikena för djupa leder det till ökade utsläpp av växthusgaser och belastning på vattendragen.
Den optimala grundvattennivån under växtperioden skulle vara 30–40 centimeter. Nyare forskning visar att trädbeståndet ofta räcker till för att genom sin avdunstning hålla vattennivån tillräckligt låg under växtperioden. Det gäller speciellt äldre bestånd.
Genom att upprätthålla ett trädbestånd kan man minska den klimat- och vattenpåverkan som iståndsättningsdikning medför.
Om den naturliga avdunstningen och de existerande dikena inte räcker till för att hålla vattennivån nere kan diken som är nödvändiga för beståndets tillväxt rensas. Då behöver man tänka på vattenvården och följa rekommendationerna för dikesdjup. Om dikningen är större än ringa ska en dikningsanmälan göras enligt vattenlagen.
Avverkningar och skötsel
Avverkningar och skötselarbeten i torvmarksskog bör utföras vid de tidpunkter som rekommenderas i skogsvårdsrekommendationerna. När avverkning och skötsel sker i rätt tid blir skogsbruket lönsammare och riskerna för skogsskador minskar.
I torvmarksskog vållar den mjuka marken utmaningar för skogsmaskinerna. Virkesdrivningen bör utföras antingen när marken är frusen eller under den torraste sommartorkan, då grundvattennivån är som lägst.
Torvmarksskog kan skötas både med beståndsvård trädskiktsvis och med kontinuerlig beståndsvård. Framför allt på bördig torvmark lönar det sig att på lämpliga platser använda metoderna för kontinuerlig beståndsvård, alltså kalhyggesfritt skogsbruk.
Metoderna i kontinuerlig beståndsvård, som plockhuggning, luckhuggning, korridorgallring och avverkning i skärmställning, kan användas på torvmark för att minska klimatpåverkan och belastningen på vattendrag, samtidigt som man bedriver ett lönsamt skogsbruk.
Efter en eventuell förnyelseavverkning på torvmark kan man behöva markbereda och iståndsättningsdika för att dränera marken tillräckligt. Då är det viktigt satt undvika att söndra markytan mer än nödvändigt, använda en så skonsam markberedningsmetod som möjligt och sköta vattenvården.
Skogen kan förnyas genom planering, sådd eller naturlig förnyelse.
Mer information om avverkningar och skogsvård finns i skogsvårdsrekommendationerna.
Askgödsling
Nyttan av askgödsling är speciellt stor på medelbördiga och bördiga dikade torvmarker med tjockt torvlager. Där är det oftast tillräckligt med kväve men brist på fosfor och kalium.
Näringsobalans orsakar typiskt tillväxtstörningar i trädets krona eller kvistar. Om växtplatsen är för karg blir nyttan av askgödsling blygsam, och investeringen lönar sig oftast inte ekonomiskt.
På rätt växtplats är gödsling med aska ett effektivt sätt att öka skogens tillväxt under en lång tid framåt. Träaskans närande verkan kan beroende på plats vara i upp till drygt 30 år. I medeltal uppnås en extratillväxt på 2–4 kubikmeter per hektar och år.
Trädbestånd på torvmark lider i högre grad av näringsämnesstörningar än av väta. Innan man gör något annat bör man alltså undersöka behovet av askgödsling. Den ökade beståndstillväxten man får efter askgödslingen gör ofta att man inte behöver iståndsättningsdika och därmed undviker den vatten- och klimatpåverkan som det skulle ha medfört.
Det går att få stöd på 270 euro per hektar för askgödsling. Läs mer och se närmare stödvillkor för vitaliseringsgödsling.
Vägar på dikesrenar
Med väg på dikesren avses en körrutt som skapas genom att man jämnar ut jorden bredvid diket. Inget extra vägkross körs dit. Vägar på dikesrenar underlättar virkesdrivningen.
Det lönar sig att bygga vägar på dikesrenar framför allt i skog där man måste ta sig långa sträckor på dåligt bärande torvmark. Goda körrutter ökar företagens intresse i samband med virkesaffärer.
Man kan få stöd på 1,35 euro per meter för att bygga vägar på dikesrenar.
Kartläggning av naturobjekt
Genom att kartlägga och spara värdefulla naturobjekt bevarar man mångfalden i ekonomiskogarna. Läs mer om naturobjekt.
Vattenvård
När diken iståndsätts behöver man se till att vattenvården är tillräcklig. Iståndsättningen utsätter dikesytan för erosion. Erosionen innebär att sediment och näringsämnen lossnar och sköljs ut i vattendrag.
Belastningen på vattendrag kan minimeras bäst genom att man inte iståndsätter diken när det inte är helt nödvändigt och genom att inte söndra markytan i onödan.
Man kan minska belastningen på vattendrag genom olika vattenvårdsmetoder. Vid iståndsättning av diken ska man använda så effektiva vattenvårdsmetoder som möjligt. De ska lämpa sig för platsen och dimensioneras efter tillrinningsområdet.
Primärt rekommenderas åtgärder som minskar uppkomsten av erosion, till exempel grävavbrott samt rör- och bottendammar som saktar ner vattnet i dikena.
Översilning är en effektiv vattenvårdsmetod. I samband med iståndsättningsdikning rekommenderas översilning om det finns ett lämpligt område för det. Sedimenteringsdammar kan användas som komplement till andra vattenvårdskonstruktioner.
Läs mer om olika vattenvårdsmetoder och vattenvårdskonstruktioner i skogsvårdsrekommendationerna.
Läs mer om hur vattenvården kan beaktas i skogsbruket.
Naturhänsyn
Naturhänsynen är en del av skogsbruket. Man kan skydda och spara viktiga naturobjekt och särdrag när man utför skogsvårdsarbeten. Man kan också utföra arbeten för att förbättra viktiga livsmiljöers och vattendrags tillstånd.
Naturhänsynsåtgärder i torvmarksskog handlar bland annat om att lämna tillräckligt breda skyddszoner och tillräckligt många naturvårdsträd, skapa vattenvårdskonstruktioner och spara död ved.
Det finns en rad olika metoder för naturhänsyn som kan användas vid alla skogsarbeten och i skogens olika utvecklingsstadier.
Läs mer om metoder för naturhänsyn.
Återställande
Torvmarksmiljöerna och arterna som lever i dem har förändrats genom mänsklig verksamhet. De största förändringarna beror på dikning.
Man kan återställa torvmarker till ett naturtillstånd. Det gör man bland annat genom att ta bort trädbestånd som uppkommit som en följd av dikningen, genom att täppa igen eller fördämma diken samt genom att återväta torkade delar av torvmarkerna.
Återställandet kan planeras som en del av vård av torvmarksskog och genomföras med naturvårdsstöd, eller som ett separat återställningsprojekt. Återställande åtgärder kan vidtas på alla dikade torvmarksfigurer som används för skogsbruk. Extra bra lämpar sig tvinmark och impediment, där virkesproduktion ändå inte lönar sig ekonomiskt.
Geodatamaterial för vård av torvmarksskog
Du kan använda geodatamaterialet och geodataverktygen för vård av torvmarksskog till exempel när du planerar terrängarbetet, när du ska skapa dig en bild av virkesförråd och avverkningsmöjligheter på ett dikningsområde, när du bedömer drivningsdugligheten eller dikenas skick och när du planerar vattenvårdskonstruktionerna.
Kom i gång med vården av din torvmarksskog
Det är bäst att planera alla skogsbruksåtgärder för ett torvmarksområde som en större helhet och att ta vara på möjligheten att söka Metka-stöd för det.
Till helhetsplaneringen hör rätt tajmad skogsvård och avverkning samt eventuella vattenvårdskonstruktioner, dikesrensning, gödsling, förnyelse, byggande av vägar på dikesrenar och kartläggning av möjliga naturobjekt.
Vi rekommenderar att man genomför projektet som ett samprojekt tillsammans med de andra markägarna om torvmarksområdet breder ut sig över flera fastigheter.
Personen som planerar ett projekt för vård av torvmarksskog måste ha tillräcklig sakkunskap. Du kommer vidare genom att kontakta ett skogsproffs. Skogsproffs som erbjuder tjänster i ditt område hittar du också i MinSkog.fi.
Närmare information om vård av torvmarksskog finns i skogsvårdsrekommendationerna.
Vanliga frågor om vård av torvmarksskog
Ja. Iståndsättningsdikning tillåts fortfarande, men om dikningen är ”större än ringa” kräver vattenlagen att man meddelar NTM-centralen.
Skogscentralen rekommenderar att man i frågor kring vattenhushållningen i torvmarksskog utnyttjar det stöd för planering av vård av torvmarksskog som finns att söka.
Platsen har från första början varit för karg för att där ska gå att bedriva ekonomiskt lönsamt skogsbruk. Objektet bör lämnas utanför skogsbruket. Vid behov kan det också återställas.
För djupa diken ökar belastningen på vattendragen och ökar klimatutsläppen när torven börjar brytas ner snabbare. Klimatursläppen beror på att torven börjar brytas ner till koldioxid under syrehaltiga förhållanden, alltså när grundvattennivån är låg.
Dikena kan öppnas om man inte lyckas hålla vattenhushållningen tillräckligt låg genom avdunstning (grundvattnet under 30 centimeter på mittremsan under växtperioden). Följ då dikesdjupen i skogsvårdsrekommendationerna och vidta tillräckliga vattenvårdsåtgärder.
Nej. Skogscentralen beviljar stöd för och övervakar planering av vård av torvmarksskog. Det är kommersiella aktörer som genomför projekten.