Skip to main content
Nyhet - 24.11.2021 09:12

Torvmarksskogarna förnyas fortfarande mest genom kalhuggning

Av de anmälningar om användning av skog som kommit in till Skogscentralen framgår det att över fyra femtedelar (84 procent) av torvmarksskogarna förnyades genom kalhuggning under det senaste året. Under samma tid förnyades en sjättedel (16 procent) av dem på naturlig väg. De dikade torvmarksskogarna i Finland är nu huvudsakligen grövre gallringsbestånd och därför är en stor del av de avverkningar som görs i dem gallring.

skvattram och tallskog

Bildtext: Det är viktigt att särskilja olika ståndorter i torvmarksskog och deras egenskaper när man planerar skogsbruket.

I torvmarksskog är kontinuerlig beståndsvård fortfarande sällsynt. Alla andra avverkningssätt utom kalhuggning kan i vid bemärkelse betraktas som metoder för kontinuerlig beståndsvård.

– Naturlig förnyelse är vanligare än skogsodling endast i Lappland, där drygt hälften av torvmarksskogarna förnyas naturligt, berättar Markku Remes, ledande expert på skogsvård vid Finlands skogscentral.

Avverkning i skärmställning passar bra för förnyelse av bördiga torvmarksskogar när en tillräcklig mängd granplantor har börjat växa under det äldre trädbeståndet. Avverkning i skärmställning är vanligare i torvmarksskog än på momarker, men andelen är betydande endast i norra Finland och Nyland. I Lappland förnyas över hälften (53 procent) av torvmarksskogarna genom avverkning i skärmställning, i Kajanaland 15 procent, i Nyland 13 procent och i Norra Österbotten 12 procent. På andra håll i Finland används avverkning i skärmställning och övriga metoder för naturlig förnyelse endast i liten utsträckning. Andelen plock- och luckhuggning var mindre än tre procent av alla avverkningar i torvmarksskogarna under det senaste året.

Endast en procent av förnyelseavverkningarna i torvmarksskog är kanthuggningar, även om de skulle passa bra där. Plock- och luckhuggning används inte i större omfattning på torvmarker än på mineralmarker, vilket också är lite överraskande, säger Remes.

Kontinuerlig beståndsvård är inte svaret på allt 

Förnyelseavverkningarna i torvmarksskogarna inverkar kraftigt på markens vattenhushållning och belastningen på vattendragen. Med kontinuerlig beståndsvård är det lättare att hålla grundvattenståndet på en nivå som är lämplig även för vattenskyddet.

– I torvmarksskogarna skulle det vara viktigt att undvika en trädlös fas, då stigande grundvatten ökar risken för näringsämnesbelastning. Dessutom är i synnerhet bördiga dikningsområden utsläppskällor efter slutavverkningen, säger Miia Saarimaa, ledande expert på naturdata vid Skogscentralen.

Kontinuerlig beståndsvård är dock inte lämplig överallt.

– Till exempel granbestånd som infekterats av rottickan ska förnyas genom odling även i torvmarksskogar för att rottickan inte ska bli ett permanent problem. Kontinuerlig beståndsvård kan också resultera i grandominerade skogar till och med oftare än vid skogsodling, konstaterar Remes.

I torvmarksskogarna finns det också objekt där den naturliga återväxten är väldigt svag, såsom torvmoar med björnmossor. Den naturliga förnyelsen av dessa kan ta till och med årtionden. Detta försämrar även kolbindningen. Kontinuerlig beståndsvård kan vara en lämplig metod på marker där den naturliga återväxten är tillräcklig.

Landskapsvisa skillnader i avverkningsmöjligheterna

Enligt Finlands skogscentrals bedömning vore det möjligt att öka avverkningarna i torvmarksskogarna från den nuvarande nivån i synnerhet i landskapen i Österbotten, där det finns rikligt med dikade torvmarksskogar. Avverkningsmöjligheterna utreddes genom att man jämförde avverkningarna som meddelats via anmälningarna om användning av skog med de avverkningsmöjligheter som man beräknat utifrån skogsdata.

I Norra Österbotten var det årliga uttaget av gagnvirke 2016–2018 två miljoner kubikmeter mindre än den största avverkningsmängden som enligt Naturresursinstitutets beräkning skulle ha varit möjlig. I Södra och Mellersta Österbotten skulle avverkningarna ha kunnat ökas med en miljon kubikmeter om året och i landskapet Österbotten med en halv miljon kubikmeter. I dessa landskap är torvmarksskogarnas andel av skogsarealen ungefär 40 procent. Skillnaderna mellan utnyttjandet av avverkningsmöjligheterna i skogar på mineralmark och i skogar på torvmark var inte stora.

I landskapen i södra och sydöstra Finland har den största möjliga avverkningsmängden överskridits i flera år. I dessa landskap har en stor mängd avverkningar gjorts även i torvmarksskogar.

Mer information om förnyelse av skogen och förnyelseavverkning finns på Skogscentralens webbplats

Avverkningsmetoder och användningsgraden i torvmarksskogar landskapsvis 1.8.2020–31.7.2021