Insamling av information

Skogsdata samlas in med en metod där man använder sig av provytemätningar i terrängen och flygfotografering och laserskanning från luften. År 2020 inleddes den andra fjärrkarteringsbetonade rikstäckande inventeringsrundan, som fortskrider i enlighet med det nationella laserskannings- och flygfotograferingsprogrammet. Lantmäteriverket koordinerar programmet.

För att inventera skogarna behövs både laserskanning och flygfotografering. Det tar sex år att laserskanna hela landet, och de sista områdena kartläggs 2025. I flygfotograferingsprogrammet fotograferas områdena med tre års mellanrum, så de fotograferas samma år som de laserskannas och sedan en andra gång ungefär i mitten av skanningsrundan. I nordligaste Lappland är laserskannings- och flygfotograferingscykeln långsammare.

Genom att laserskanna får man på ett effektivt sätt noggrann och tredimensionell information om trädbeståndets och markens struktur. 

Laserskanningen görs från flygplan på 1,5-2 kilometers höjd med en punkttäthet på 5 observationspunkter per kvadratmeter. Dessutom används flygfotografier till exempel för att identifiera trädslag. En separat flygfotografering görs på 7-8 kilometers höjd, och deras noggrannhet i terrängen är 40 centimeter.

Ett enskilt fjärrkarteringsområde omfattar totalt cirka 300 000 hektar varav oftast över hälften är skog, beroende på var i landet det är. Varje år kartläggs cirka 22 områden i olika delar av landet, och 3,5 till 4 miljoner hektar skog inventeras. Det är Skogscentralens lagstadgade uppgift att samla information om privatskogarna, och huvudvikten ligger på det, men inventerade basuppgifter produceras på ett täckande sätt om alla skogar. 

Inventeringsmaterialet förädlas till information 

Den fjärrkarteringsbaserade insamlingen av skogsdata och behandlingen av informationen tar ett år.

Den första våren och sommaren genomförs laserskanningen och flygfotograferingen, och provytor mäts i terrängen i olika typer av skog för modelleringen i beståndstolkningen. I ett inventeringsområde mäts 700−800 runda provytor eller 150−200 större trädkartsprovytor av en ny typ. Olika typer av provytor kan också kombineras.

På hösten förbehandlas materialet som behövs i beståndstolkningen, och under vintersäsongen gör man upp statistiska räknemodeller. Man jämför sedan resultaten med information som mätts i terrängen för att kontrollera hur väl räknemodellerna fungerar och hur bra resultat de ger. Den egentliga beståndstolkningen görs av specialiserade fjärrkarteringsföretag.

Inventeringsenheten i beståndstolkningen är en rasterruta på 16 x 16 meter, på samma sätt som i föregående inventeringsrunda. Rastermaterialet täcker hela landet och är en egen informationsprodukt. Som en ny inventeringsenhet av motsvarande storlek används en så kallad kronavgränsad trädgrupp, och genom att kombinera dessa får man fram beståndsdata för skogsfigurer.

I den nya inventeringsrundan används i huvudsak den existerande figurindelningen, som uppdateras med ändringar och eventuella korrigeringar med det nya laserskannade och flygfotograferade materialet. Vid behov kan en helt ny figurindelning göras. Man söker dessutom information om ståndorter i befintliga uppgifter och räknar ut rekommendationsenliga skötsel och avverkningsförslag.

Skogsdata på figurnivå publiceras i allmänhet under inventeringens andra vår.

Skogscentralens naturinformation omfattar lagstadgade naturobjekt och andra naturobjekt.

Till de lagstadgade objekten hör de som definieras i skogslagen, naturvårdslagen och kemera-lagen. Informationen om de lagstadgade objekten underhålls kontinuerligt och är viktigt material för Skogscentralens lagtillsynsuppgift.

Den övriga naturinformationen gäller andra värdefulla livsmiljöer, naturvårdsträd, död ved och objekt med potentiella naturvärden. I naturinformationen ingår också mera omfattande geodatamaterial, som är tänkt att beskriva fenomen eller egenskaper i naturen som kan påverka användningen av skogen.

Nya objekt kontrolleras vid fältbesök

I samband med Skogscentralens granskningar inom lagtillsynen och beredning av miljöstödsavtal produceras data om nyupptäckta sådana särskilt viktiga livsmiljöer som nämns i skogslagen. I samband med granskningarna kan man inventera de nyupptäckta naturobjekten eller kontrollera informationen om objekt som utifrån geodataanalys på förhand klassats som potentiella naturobjekt.

Skogscentralen fältgranskar utförda avverkningar och mäter då naturvårdsträd och död ved och bedömer hur vattenvården skötts och naturobjekt beaktats.

Uppgifterna som samlats in sparas i Skogscentralens skogsdata.

Naturdata i anslutning till iståndsättning av skogs- och vattenlivsmiljöer fås också i aktiva naturvårdsprojekt och i andra skogsbranschaktörers processer. Till exempel andra aktörer som bereder miljöstödsavtal levererar skogs- och naturdata för miljöstödsområdet till Skogscentralen.  

Nya naturobjekt hittas när man kombinerar material

Genom att kombinera fjärrkarteringen och olika geodatamaterial kan man producera information om möjliga nya naturobjekt. Objekt som klassats som potentiella naturobjekt bedöms under fältbesök i samband med Skogscentralens övriga verksamhet, och då avgör man om det till exempel rör sig om en sådan särskilt viktig livsmiljö som definieras i skogslagen. Alltid när det bildas information som har lagstadgade följder för ett objekt kontrollera objektet i terrängen.

Naturinformation som producerats av andra kvalitetsgranskas alltid

Skogscentralen tar också emot naturinformation om skogslivsmiljöer från andra organisationer. I granskningen av informationens kvalitet används i första hand geodatamaterial. Objekten granskas i terrängen i de fall då granskningen inte på ett tillräckligt tillförlitligt sätt kan utföras med goedatamaterial eller om skogslagens tionde paragraf kanske begränsar möjligheterna till skogsbruksåtgärder på objektet. Information om hotade arter enligt naturvårdslagen ska ges till områdets NTM-central. 

Skogscentralen får information bland annat av

• skogsägare
• yrkesverksamma i skogsbranschen 
• naturintresserade 
• naturorganisationer 
• kommuner.

Skogscentralen använder också följande material i produktionen och uppdateringen av skogs- och naturdata.

• Naturskydds- och ödemarksområden (Finlands miljöcentral) 
• Naturtypsbeslut (Finlands miljöcentral) 
• Förslaget till komplettering av myrskyddet, södra Finland och objekt på statlig mark (Finlands miljöcentral) 
• Natura 2000-områden (Finlands miljöcentral) 
• Naturskyddsprogram-områden (Finlands miljöcentral) 
• Grundvattenområden (Finlands miljöcentral) 
• Datasystemet för arter av organismer, (Finlands miljöcentral/Artdatacentret) 
• Planläggning (Finlands miljöcentral) 
• Hökfågelbon (Artdatacentret) 
• Stora rovfåglar (Artdatacentret) 
• Fornminnesmaterial (Museiverket) 
• Fastighetsgränser (Lantmäteriverket)