Livsmiljöprogrammet Helmi

Livsmiljöprogrammet Helmi genomförs 2021–2030. Målet är satt stärka biodiversiteten i Finland och trygga de livsviktiga ekosystemtjänsterna som naturen erbjuder. Samtidigt motverkar man klimatförändringen och anpassar skogen till det förändrade klimatet.

Med hjälp av Helmi-programmet:

• skyddar och restaurerar man myrar.
• restaurerar man fågelvatten och våtmarker med tillhörande strandområden.
• sköter man vårdbiotoper.
• vårdar man skogliga livsmiljöer.
• vårdar och restaurerar man naturen på stränder och i vatten.

Helmi är det första omfattande nationella programmet med återställande och naturvård i huvudrollerna. Livsmiljöerna och naturvårdsarbetet behandlas som stora helheter. Åtgärderna i programmet är frivilliga för markägarna.

Programmet är Miljöministeriets och Jord- och skogsbruksministeriets gemensamma, och det genomförs av Skogscentralen, NTM-centralerna, Forststyrelsen, Finlands miljöcentral, Finlands viltcentral samt många kommuner och organisationer.

Skogsägare kan ansöka hos Skogscentralen om stöd för naturvårdsarbete. Man kan få naturvårdsstöd för flera slags arbeten som ingår i Helmi-programmet, till exempel om man återställer myrar, vårdar livsmiljöer, anlägger våtmarker eller utför andra vattenvårdsarbeten.

Stödet kan beviljas utifrån projektansökan, där potentiella verkställare ansöker om projekt som Skogscentralen planerat, eller direkt till ett samprojekt mellan flera markägare eller en enskild markägare.

I de naturvårdsprojekt som Skogscentralen planerat kan man återställa torvmarkshabitat i enlighet med Helmi-programmet. Då lägger man bland annat igen diken och återväter uttorkade torvmarker. Man kan också konstruera våtmarker och iståndsätta tillrinningsområden till småvatten. I Skogscentralens naturvårdsprojekt beviljas stöd till markägaren utifrån en ansökan. Vid projektansökan väljer Skogscentralen vilka som utför naturvårdsprojekten.

Att skydda och återställa myrar

Många av de ursprungliga myrtyperna har blivit sällsynta på grund av dikning. Myrar skyddas och återställs för att de ska bli mångsidigare och på så sätt bättre livsmiljöer för många sällsynta växt- och djurarter.

När man restaurerar myrar påverkar man också hur vattnet rinner. Dikesvatten för med sig näringsämnen och sediment ut i vattendragen och orsakar övergödning. Men om man lägger igen diken hålls vattnet upp och filtreras en längre tid, och då sköljs inte lika mycket näringsämnen och jord ut i vattendragen.

Myrar återställs också för klimatets skull eftersom de då i stället för att vara koldioxidkällor blir kolbindare och kolförråd.

Restaurera fågelvatten

Fågelvattnen som restaureras är havsvikar och sjöar som är värdefulla med tanke på fågellivet men som har övergötts och håller på att växa igen så att sjöfåglars livsmiljö försämras. Våtmarkerna har ansetts vara världens mest hotade livsmiljöer. Av dessa orsaker är också sjöfåglarna allt mer hotade.

Fågelvatten och våtmarker vårdas för att trygga häckningen för sjöfåglar och vadare som är hotade eller på tillbakagång. Det gör man genom att förbättra livsmiljöer som är viktiga för dem.

Vårdbiotoper

Vårdbiotoper är livsmiljöer som formats av boskapsskötseln. Slåttern och djuren som betat har upprätthållit en säregen och mångsidig sammansättning av arter.

Vårdbiotoperna har minskat och de vårdas sämre än förr, vilket gör att arterna som lever där blir allt mer hotade. Vårdbiotoper behöver skötas kontinuerligt för att bestå. De huvudsakliga metoderna är bete och slåtter.

Skydda, återställa och vårda skogar

När man vårdar, återställer och skyddar skogliga livsmiljöer är målet att stoppa tillbakagången för naturtyper och skogslevande arter och att åstadkomma en mångsidigare skog. Till exempel vårdar man lundar och solexponerade miljöer och genomför naturvårdande hyggesbränningar.

Skogliga naturtyper skyddas, vårdas och återställs både i Helmi-programmet och Metso-programmet.

Återställa småvatten

Som småvatten räknas bäckar och rännilar, tjärnar, källområden och källor samt flador och glon. Småvatten och deras närmiljöer restaureras för att återställa dem i det tillstånd de var i innan de försämrades genom mänsklig verksamhet. Vattendragets naturliga struktur, kopplingar och vattenkvalitet återställs för att rygga hotade arters livsmiljöer.

Restaureringsåtgärder vidtas både i tillrinningsområdena och i själva småvattnen. Genom att arbeta även med tillrinningsområdena påverkar man kvaliteten på vattnet som rinner ut i småvattnet, så att vattnet där inte försämras i fortsättningen. Åtgärder i tillrinningsområdena är till exempel att man fördämmer eller lägger igen diken som leder ut i småvatten.

Åtgärder som vidtas i själva småvattnet är till exempel att man återställer bäckfårors struktur genom att lägga i stenar och grus eller röja undan vandringshinder för fisk.