Med beskogning menas att man sår eller planterar skog på områden med annat markanvändningsslag, till exempel före detta jordbruksmark, gamla torvtäkter och andra lämpliga öppna platser. För det finns det ett särskilt beskogningsstöd som man kan söka. Ansökningarna ska vara inne på Skogscentralen senast 31.12.2023.
När man väljer område att beskoga är det viktigt att ta också andra värden i beaktande, till exempel vårdbiotoper, landskapsområden, skyddsområden och bebyggda kulturlandskap. Dessa är värdefullare som öppna landskap än om de beskogas. Också vid beskogning är det viktigt att tänka på den biologiska mångfalden och vattenvården.
Beskogning kräver i allmänhet mer planering, arbete och kostnader än skogsförnyelse.
Beskogning av före detta åkrar lyckas i praktiken bara genom plantering efter markberedning, och granen är det säkraste trädslaget. Ofta behövs borgödsling för att förhindra tillväxthämningar till följd av för mycket kväve. Före detta åkrar på torvmark kan också behöva ett tillskott av kalium.
Gamla åkrar är mycket rika på näring, gräs och ogräs växer snabbt och rikligt om det inte röjs bort. Gamla torvmarksåkrar kan också vara för blöta. Ofta behöver dikena rensas för att beskogningen ska lyckas. Gräsröjningen behöver göras först, så att gräsvegetationen inte kväver plantorna.
- Läs mer om gräsröjning i skogsvårdsrekommendationerna
Torvbotten som frigjorts efter torvbrytning kan beskogas både genom plantering, sådd och naturlig förnyelse. Beroende på objektet kan man plantera tall och gran. Naturlig förnyelse ger vanligtvis en tät glasbjörksskog. På torvbottnar lönar det sig praktiskt taget nästan alltid att askgödsla vid beskogning för att trygga tillgången till kalium och fosfor. Askgödslingen kan ersättas med högläggning om torvlagret ovanpå mineraljorden är mindre än 20 centimeter tjockt.
- Mer information (på finska) i publikationen Suonpohjasta metsäksi