Naturvårdslagen har förnyats 1.6.2023. Naturtyper som är skyddade genom naturvårdslagen är sällsynta och ofta små till sin areal, men ändå värdefulla för naturens mångfald. Med statsrådets förordning ges närmare bestämmelser om naturtypernas definitionsgrunder.
Naturtyper som är skyddade genom naturvårdslagen är
- sandstränder
- ädellövskogar
- hasselskogar
- klibbalsskogar
- havsstrandängar
- lövängar
- torrängar
- trädbevuxna kustdyner
- svämskogar i inlandet
- solexponerade sluttningar i åsskogar
- ålgräsbottnar
- skyddade kransalgsbottnar
- kalkhällar.
Närings-, trafik- och miljöcentralen kan besluta att skydda en förekomst av en naturtyp som är i naturtillstånd eller i ett därmed jämförbart tillstånd som är viktig för bevarandet av den skyddade naturtypen. I skyddsbeslutet ska gränserna för förekomsten av den skyddade naturtypen fastställas. Förekomsten av en skyddad naturtyp får inte förstöras eller försämras. I vissa objekt kan bevarandet av naturtyper förutsätta skötsel- och underhållsarbeten.
Dessutom omfattas vissa sällsynta och hotade naturtyper av strikt skydd enligt naturvårdslagen. Dessa får inte förstöras eller försämras. Strikt skyddade naturtyper är i allmänhet trädlösa eller trädfattiga.
Strikt skyddade naturtyper är
- serpentinberg och block- och grusfält inom serpentinbergsområden bestående av serpentinit eller någon annan ultrabasisk stenart, de delar av förekomster av berg, block eller grus som finns ovan jord, och där det förekommer serpentinväxtarter, samt
- öppna kustdyner, som är sådana dyner längs Östersjökusten eller i Östersjöns skärgård som bildats av sand till följd av vinderosion och sanddrift, och våtmarker eller säsongsvåtmarker i dynernas sänkor, och där det förekommer arter som är karakteristiska för sanddyner.
Vid beredning av beslut enligt naturvårdslagen hörs markägare och andra sakägare. Mer information om naturtyper som tryggas genom naturvårdslagen ges av de regionala NTM-centralerna.
