Skip to main content
Pressmeddelande - 26.03.2021 10:33

Markanvändningsplaneringen påverkar bekämpningen av granbarkborren

Skogsägaren är enligt lagen om bekämpning av skogsskador (1087/2013) skyldig att bekämpa granbarkborren på områden där skogslagen (1093/1996) tillämpas. När klimatet blir varmare spås barkborreskadorna öka, och det borde beaktas mer än vad som är fallet i dag.

Barkborreskadorna har ökat de senaste årtiondena på grund av att somrarna blivit varmare och som en följd av stormskador, framför allt i Mellaneuropa. Skadornas omfång har förvärrats av att eller förvärrats av att stormskadat virke inte har förts bort från skogen i tid, och då har granbarkborren kommit åt att föröka sig i stormvirket. I områden som Finland, där barkborrebestånden ännu är relativt små, kan man effektivt förebygga skador. Den viktigaste åtgärden är att transportera bort skadade barrträd och avverkat barrvirke från skogen innan en ny generation granbarkborrar kläcks.

Bara områden där skogslagen gäller räknas som skog i skadesammanhang

I Metsätieteen aikakausikirja 10.2.2021 tog man upp barkborreskador i skyddsområden och områdesreserveringar i anslutning till dem, lagstiftning kring saken och möjliga utmaningar om skadorna sprider ut sig. Texten bygger på en publikation som har utarbetats vid Östra Finlands universitet, där frågan behandlades närmare.

Markanvändningsplaneringen har betydelse för var skogslagen gäller. Skogslagen tillämpas till exempel inte på områden som i landskapsplanen anvisats som skyddsområden. På områden med generalplan tillämpas skogslagen bara på områden som anvisats för jord- och skogsbruk och rekreation, och på detaljplaneområden bara på områden som anvisats för skogsbruk.

Skogsskadelagens krav på att forsla bort virke som granbarkborren kan föröka sig i, och skogsskadelagens föreskrifter om skadeståndsansvar ifall skadorna sprider sig, gäller bara på områden där skogslagen gäller. Om skadan sprider sig från ett naturskyddsområde till skog som omfattas av skogslagen, ska staten enligt skogsskadelagen ersätta skadorna.

- Det kan uppstå problem till exempel om kommunerna gör områdesreserveringar för vilka ersättningsskyldigheten inte har definierats i skogslagen. I en situation med skogsskador skulle det i så fall vara upplagt för onödiga konflikter mellan markägarna eftersom det inte finns några tydliga regler för vem som ska ersätta, säger forskningschefen Markus Melin vid Naturresursinstitutet.

I nuläget kan det dessutom krävas tillstånd för miljöåtgärder för avverkningar som görs för att bekämpa granbarkborren eller forsla bort skadade träd för att minska skaderisken i planlagda områden. Det är en tidsmässigt lång ansökningsprocess, och under tiden kan skadorna förvärras. Frågan om skadestånd kan aktualiseras bara på grund av den tidskrävande tillståndsprocessen.

Risken för barkborreskador förutspås öka i takt med att klimatförändringen framskrider. Ur risksynpunkt vore det bra att beakta det här till exempel i planläggningen. Eftersom undersökningen som gjordes gällde bara naturskyddsområden och områdesreserveringar i samband med dem, skulle det behövas fler undersökningar om till exempel andra områdesreserveringar och om planläggningen i stort.

Finlands skogscentral ordnar ett webbinarium om ämnet 6.5.2021 i samarbete med Naturresursinstitutet. Mer information om det finns i Skogscentralens evenemangskalender. Välkommen med och lyssna!

Mika Salmi
planläggningsexpert
Finlands skogscentral
mika.salmi(at)skogscentralen.fi
050 449 4804

Markus Melin
forskningschef, forskare
Naturresursinstitutet
markus.melin(at)luke.fi
0295322194

Tero Laakso
projektforskare, miljörätt
Östra Finlands universitet
tero.laakso(at)uef.fi
050 353 1245