Naturfenomen som orsakar skogsskador är vind och stormar, snö och terrängbränder.
Speciellt i plantstadiet kan träden också vara mottagliga för skador som beror på väderleksförhållandena, såsom torka, frost eller vind/vårtorka.
Läs mer:
Vind- och stormskador
Vindskador kan i värsta fall leda till att miljontals kubikmeter virke faller. Med olika skogsvårdsmetoder kan vi inte helt förhindra vindskador, men vi kan minimera risken för dem.
Hur minimerar vi risken för vindskador?
Risken för vindskador i skogen kan minskas genom att utföra skötseln av plantskog och gallring i tid. De bestånd som länge vuxit för tätt är särskilt utsatta för vind- och snöskador efter gallring.
Med blandskogsbestånd och en struktur med träd i olika åldrar är det möjligt att minska risken för vindskador.
Man kan också påverka genom hur man utformar stämplingsposterna Kanterna av kalytor är känsliga för vindskador. Vid korridorgallring kan korridorerna huggas vinkelrätt mot den mest riskfyllda vindriktningen.
Risken för vindskador på träd ökar, eftersom snöfattiga och tjälfria perioder under vintern förutspås bli vanligare och längre i och med klimatförändringen. Äldre granskogar som lider av svampsjukdomar är mest känsliga för vindskador.
Vad ska vi göra när vindskador har inträffat i skogen?
Om omfattande skador inträffar bör man inleda arbetet med att få bort de skadade träden utan dröjsmål. När du upptäcker omfattande vind- eller stormskador ska du kontakta en yrkesutbildad skogsexpert i ditt område.
Om det skadade virket inte transporteras bort från skogen i tid kan insekter och blånadssvampar sänka virket värde, och dessutom kan det i sin tur leda till insektsskador i skogar i närheten under de följande åren.
Det lönar sig inte alltid att transportera bort enstaka vindfällen, eftersom kostnaderna ofta är större än fördelarna och enskilda träd inte medför någon betydande risk för spridning av skadeinsekter eller svampsjukdomar till livskraftiga skogsbestånd. Fallna träd är dessutom värdefulla med tanke på skogens mångfald. Många av skadeinsekternas naturliga fiender, såsom myrbaggen (luke.fi, på finska), drar nytta av barrträd som redan dött.
Om stormen har fällt mycket träd och det skulle bli orimligt dyrt att få bort dem lönar det sig att undersöka naturskyddsmöjligheterna för området. I Metso-programmet tar man bland annat med skog med större mängder död ved.
Om du har försäkrat din skog mot stormskador ska du kontakta försäkringsbolaget genast när du konstaterat skadan.
Läs mer:
Skogsägaren ska enligt lagen om bekämpning av skogsskador avlägsna de barrträd som skadats till följd av en storm eller andra naturfenomen och som kan bidra till att skadeinsekter sprider sig. Skyldigheten gäller sådana bestånd där det finns mer än 10 kubikmeter fast mått skadade granar eller mer än 20 kubikmeter fast mått skadade tallar per hektar. Då är skogsägaren skyldig att transportera bort det skadade trädbestånd som överstiger gränsvärdena inom de utsatta tiderna som nämns i lagen.
Virkesdrivning i stormskadad skog hör till de farligaste skogsarbetena. Det ska helst skötas maskinellt, eftersom det minskar olycksrisken avsevärt. Att utföra arbetet med motorsåg kräver yrkesskicklighet, och också ett erfaret proffs måste skärpa sin observationsförmåga och noga överväga hur det är bäst att utföra arbetet. Arbetssäkerheten är av högsta vikt att komma ihåg, och arbetstakten ska anpassas efter farlighetsgraden.
Vid ledningar är det ledningens innehavare, oftast det lokala elbolaget, som låter utföra drivningen av stormskadade träd. Om man som avverkare vid något annat tillfälle är osäker på hur träden intill en ledning kan fällas på ett tryggt sätt ska man fråga ledningens innehavare om anvisningar eller hjälp. Oftast hjälper det att kontakta det lokala el- eller telefonbolaget. Alltid när det finns en risk för att ett träd ska falla på en ellinje ska man kontakta elbolaget.
Snöskador
Snöfall och variationer i köld- och skyddsvädret ökar snöbelastningen på träden. Blöt och tung snö böjer träden, bryter toppar och kan i värsta fall få hela träd att falla. Det tunga snöskiktet som hopar sig på trädkronorna och grenarna kallas upplegor. Läs mer om uppkomsten av upplegor (Meteorologiska institutet, på finska).
Snön kan skada alla trädslag. Nygallrade tallskogar som varit för täta före gallringen hör till de mest utsatta. Granen tål tack vare sina hängande grenar snöns tyngd bättre än vad tallen gör.
På äldre träd orsakar snön toppbrott, grenbrott eller stambrott. Unga träd med tunna stammar kan böjas till marken. På områden som är känsliga för snöskador är det extra viktigt att utföra plantskogsvården och gallringarna i tid för att undvika att träden blir klena och taniga.
Om det syns snöskador i din skog bör du först själv ta reda på hur omfattande skador det är. Om de är omfattande bör träden avlägsnas från skogen så snart som möjligt. Då kan man ännu ta vara på det skadade virket.
Snöbrott gör också träden mottagliga för svamp- och insektsskador. Skogsägarens skyldighet att avlägsna skadat trädbeståndet ska beaktas om mängden skadat trädbestånd i gran- eller talldominerade skogar överskrider tröskelvärdet i skogsskadelagen. Läs mer om lagen om bekämpning av skogsskador.
Terrängbränder
I Finland har terrängbränderna de senaste åren oftast varit små till ytan. Den vanligaste orsaken till terrängbränder är ovarsam hantering av öppen eld.
Den som arbetar i skogen när det råder varning för skogs- och gräsbrand måste vara extra försiktig. Om röjsågen eller yxan slår i en sten kan det uppstå en gnista som kan orsaka en brand. Samma risk finns vid maskinellt skogsarbete. Grävmaskinens skopa eller arbetsmaskinernas valsar och kedjor kan orsaka gnistor. Brandrisken vid arbeten i skogen kan förutses och minskas med god planering och genom att undvika vissa åtgärder på områden där risken är hög.
Av ståndortstyperna är brandfaran störst i skog i olika utvecklingsskeden på torr mo, karg mo och lavmo. På andra ståndorter påverkas brandrisken av trädslag och skogens struktur. Om det finns mycket hyggesavfall i skogen ökar brandrisken. Dessutom är risken alltid större på platser med mycket gräs än på gräsfattiga platser.
Meteorologiska institutets index för skogsbrand ger aktuell information om terrängbrandsrisken som beror på torr terräng.
Efter en terrängbrand är det bra att kontrollera i vilket skick skogen är och om det finns kvar ett tillräckligt stort utvecklingsdugligt bestånd som skogslagen kräver. Om det finns ett jämnt utspritt bestånd som når upp till minimiantalet i skogslagen behöver beståndet inte förnyas. Om man genomför virkesdrivning på det skadade området och det som en följd av drivningen uppstår ett öppet område på mer än 0,3 hektar, eller om laggränsen efter en beståndsvårdande avverkning underskrids, följer förnyelseskyldighet.
Efter en terrängbrand kan skogsägaren erbjuda objektet till frivilligt skydd. Området där skogen brunnit är viktigt för många svamp- och skalbaggsarter som är beroende av brandskadad och förkolnad ved. Mängden brandskadad ved har minskat i ekonomiskog, så brända stammar och stubbar borde sparas vid skogsbruksåtgärder. En brandskadad stubbe kan ge en hotad brandart en livsmiljö i många år.
Läs mer: