Gå direkt till innehållet

Skogsvård i områden med hög risk för älgskador

Hjortdjuren har en betydande inverkan på skogsförnyelsen och plantbeståndens utveckling i många områden. Risken för älgskador kan minskas genom proaktiva val inom skogsvården, i synnerhet genom val av rätt trädslag, blandskogsstruktur och omsorgsfull plantskogsvård. Det kan också vara nödvändigt att skydda plantor som odlas i områden med hög skaderisk mot hjortdjursskador.

På den här sidan har vi samlat centrala metoder för att hantera älgskador i skogens olika utvecklingsfaser i områden med hög risk för älgskador. Områden med hög skaderisk är i huvudsak övervintringsområden för älgar eller andra områden där det finns ett större antal älgar än normalt. 

Huvudregeln är att det lönar sig att genomföra skogsvårdsarbetena överallt i enlighet med rekommendationerna och i rätt tid. I områden med hög risk för älgskador är det bra att beakta vissa åtgärder som är nödvändiga att vidta särskilt i dessa områden. 

Förnyelse i områden med risk för älgskador

Förnyelse i områden med risk för älgskador kräver noggrann planering.

Ståndortens egenskaper ligger alltid som grund för valet av trädslag vid skogsförnyelse. Trädslaget som ska förnyas bör väljas enligt ståndortens egenskaper, även om hjortdjursbeståndet i området är högt. Risken för senare skogsskador i trädbeståndet är större om trädslaget inte lämpar sig för ståndorten.

  • Man ska inte plantera granar på torra och karga ståndorter, även om det finns en hög risk för älgskador i området. Granar drabbas lätt av torka på torra ståndorter och ståndorter som är känsliga för torka. 
  • Tallarnas kvalitet kan bli dålig på alltför bördiga ståndorter på grund av kvistigheten. 
  • Att gynna blandbestånd förbättrar skogens hållbarhet och minskar skaderiskerna. Friska eller bördigare ståndorter lämpar sig för blandbestånd.

Läs mer om förnyelse med olika trädslag i områden med risk för älgskador.

I tallbestånd är målet att åstadkomma ett plantbestånd som är tätare än normalt som skademarginal för hjortdjursskador. 

Man kan försöka åstadkomma ett tätt plantbestånd genom tillräckligt kraftig markberedning så att det uppstår rikligt med plantor i markberedningsspåren. På torra moar och kargare jordar lönar det sig att föredra sådd och naturlig förnyelse, utom på slybevuxna lingontorvmoar där plantering rekommenderas.

Skyddsåtgärder

Skyddsåtgärderna ska övervägas områdesvis tills plantbeståndets höjd överskrider gränsen för den värsta risken för älgskador.

Behandlingen med bekämpningsmedel ska inledas när plantbeståndets höjd på vintern är över snöytan. Behandlingen ska fortsättas tills plantorna har uppnått minst cirka 3 meters höjd. 

Bekämpningsmedlet appliceras på hösten innan snön kommer när det ännu inte är köldgrader och det är torrt.

I granbestånd är det också bra att odla lövträd, dvs. målet är ett blandbestånd som bättre tål framtidens föränderliga klimat. Granplantor lämpar sig för friska och bördigare ståndorter. Det lönar sig att hålla planteringstätheten måttlig. Man kan sträva efter att öka lövträdens tillväxt genom att låta bli att plantera en del av markberedningsspåren.

Älgar föredrar planterade björkar som föda. När hjortdjursstammen i området är mycket hög rekommenderas det att skogen förnyas med björk endast på ställen som har drabbats av rotticka.

Skyddsåtgärder

Björkplantorna ska behandlas med bekämpningsmedel två gånger om året eller så ska andra bekämpningsåtgärder vidtas tills plantorna är över 3 meter höga. 

Utan behandling med bekämpningsmedel är hjortdjursskador mycket sannolika i sådana objekt.

Trädslagen i blandbeståndet väljs enligt ståndortens egenskaper. I områden med hög risk för älgskador lönar det sig att plantera gran när man anlägger blandbestånd, men när det gäller tall och björk lönar det sig att välja naturlig förnyelse. 

Skyddsåtgärder

Skyddsåtgärderna i blandbestånd ska övervägas områdesvis efter gallringen av plantbeståndet tills tall- eller björkplantornas höjd överskrider gränsen för den värsta risken för älgskador. 

Läs mer om förnyelse av skog (Rekommendationer för skogsvård)

Plantskogsvård i områden med risk för älgskador

Genom plantskogsvård kan man i betydande grad påverka uppkomsten av älgskador. 

De viktigaste åtgärderna är att avlägsna förväxande lövträd, lägga till trädslagsblandningar och lämna kvar viltbuskage.

Förväxande lövträd bör avlägsnas, eftersom de avsevärt ökar risken för älgskador. De tallar som växer under de förväxande lövträden är tilltalande föda för älgar. 

Lövinslag och viltbuskage ökar den biologiska mångfalden och erbjuder älgarna alternativ föda. Älgar gillar i synnerhet asp, rönn och vide. Det lönar sig att lämna kvar dem i alla skeden av skogsvården om de inte stör de träd som odlas. 

Bevarandet av trädslagsblandningar framhävs i plantskogsvården på karga ståndorter där det uppstår mindre lövträd än i bördiga objekt. 

Man kan bevara och öka trädslagsblandningarna genom att koncentrera trädslagsblandningarna till befintliga grupper med naturvårdsträd, skydds- och övergångszoner, figurens kantdelar eller svåråtkomliga ställen i terrängen. Man kan sträva efter att bevara trädslagsblandningarna jämnt på figuren i samband med de träd som odlas.

Om du ansöker om stöd för plantskogsvård bör du bekanta dig med de närmare stödvillkoren innan arbetet inleds.

Slyröjning i områden med hög risk för älgskador

I tallbestånd ska du hålla det trädbestånd som odlas tätt. Om utgångsläget tillåter det ska du lämna över 4 000 plantor/hektar och gynna brunnsröjning. 

Spara lövträd som inte stör det trädslag som odlas. Minst 10 procent av de träd som lämnas kvar ska vara lövträd. Ta bort alla förväxande lövträd som är högre än tallarna. 

Barrträdsblandningar (gran-tall) ska gynnas endast på ståndorter av blåbärstyp. 

Avlägsna inte plantor som tidigare har skadats av älgar. Detta minskar ätandet av friska plantor, eftersom hjortdjur ofta äter plantor som redan en gång har skadats. 

Lämna kvar klart fler träd i granbestånd och blandbestånd än vid normal behandling. Det är dock viktigt att avlägsna de förväxande lövträden. 

I mån av möjlighet lönar det sig att gynna brunnsröjning.

Det rekommenderas att lövträden inte röjs fullständigt, även om det ofta förebygger skador. Om lövträden röjs fullständigt och endast ett trädslag lämnas kvar, övergår älgarna till att söka lämplig föda i närområdet. 

Gallring av plantbestånd

I tallskogar görs röjningen först när plantbeståndet har passerat risken för älgskador, det vill säga när tallarna är cirka 5 meter höga. 

Plantskogsvården i granbestånd görs enligt rekommendationerna för skogsvård när granarna är 2–4 meter höga.

I samband med gallringen ska man lämna kvar lövträd som växer under barrträden om beståndstätheten tillåter det. 

Gallring i områden med risk för älgskador

Den första gallringen och de senare gallringarna bör göras i tid och enligt rekommendationerna. 

Det lönar sig att göra förröjningen måttligt som anpassad förröjning och endast avlägsna trädbestånd som stör drivningen av gagnvirke. På så sätt kan du minska kostnaderna för skogsvården och samtidigt lämna kvar föda åt älgarna och underväxt som ger skydd åt skogshönsfåglarna. En fullständig förröjning orsakar i allmänhet endast onödiga kostnader och är sällan nödvändig.

Läs mer: Gallring

Förebyggande av älgskador

Avskräckningsmedel

Plantbestånd kan skyddas mot hjortdjursskador genom att applicera avskräckningsmedel.

Avskräckningsmedlet appliceras på plantorna på hösten när det ännu inte är köldgrader och vädret är torrt. Skyddet håller vanligtvis i sig en vintersäsong, så man kan bli tvungen att upprepa behandlingen flera år i rad. Lövträden kan vid behov behandlas två gånger per år, på våren och hösten.

Avskräckningsmedlet Trico, som baserar sig på fårtalg, har utifrån både praktiska erfarenheter och studier visat sig vara mycket effektiv i bekämpningen av älgskador. Det används för att skydda 1–3 meter höga plantor genom att behandla toppskottet och de översta kvistarna. 

Trico-preparatet finns tillgängligt till ett nedsatt pris för skogsägare via Finlands viltcentrals regionalkontor.

Läs mer: Avvärjning av hjortdjursskador (Finlands viltcentral)

Andra metoder

Andra metoder är att begränsa och styra älgarnas rörelser samt kronskydd.

Stängsel är ett effektivt sätt att skydda plantor, men dyrt att genomföra och underhålla. 

Med älgband kan älgarna hindras från att röra sig, men banden går relativt lätt sönder. Därför rekommenderas inte plastband. 

Man kan styra älgarnas rörelser till exempel med slickstenar eller genom att lämna alternativ föda till älgarna, såsom underväxt i gallringsskogar i samband med förröjning eller behandling av kantzoner.

Även plant- och kronskydd som läggs på separat kan förebygga ätandet.

Ersättning för älgskador

Skogsägaren kan få ersättning för skogsskador som orsakats av hjortdjur. Som hjortdjur räknas älg, vitsvanshjort, skogsren, dovhjort, kronhjort och sikahjort. 

Läs mer: Anmäl hjortdjursskada och sök ersättning