Insektsskador förekommer vanligtvis i träd med försämrat hälsotillstånd i våra skogar.
Massförekomster av insekter inträffar vanligtvis i samband med omfattande stormskador eller av långa eller påvarandra följande värmeböljor, insekter kan då orsaka skador även på friska träd. Förekomsten av insektsskador påverkas särskilt av variationer i väderleken, extrema väderförhållanden och mängden material i skogsbestånden som insekterna kan använda för sin reproduktion.
Barkborrar
Barkborrarna är små skalbaggar på bara några millimeter med korta, klubbformade känselspröt. Barkbaggarnas larver är vita och saknar ben. På trädstammarna kan de lättast identifieras utifrån de ätmönster som uppstår i trädstammen eller barken.
Barkborrarna kan svärma flera gånger under växtperioden och under gynnsamma väderförhållanden. Många av de olika barkbaggsarter som fortplantar sig i samma trädslag förekommer ofta i träden samtidigt, de kan finnas i olika delar av träden eller på samma ställen av stammen.
Barkborrar förökar sig vanligen i försvagade träd, såsom vindfällen och träd som försvagats på grund av torka eller svampsjukdomar. Det finns flera tiotals arter av barkborrar i Finland, varav en del kan orsaka skador även i livskraftiga skogar på grund av den mängd de förekommer i.
I grandominerade ekonomiskogar är granbarkborren och i talldominerade ekonomiskogar är märgborren de främsta orsakerna till insektsskador. Barkborrarna svärmar, förökar sig och kan orsaka lokala skador på trädbeståndet under växtperioden från våren till slutet av sommaren. Skador på trädbeståndet kan synas i skogarna med fördröjning beroende på väderleksförhållandena, hur kraftigt träden angripits och trädindividernas motståndskraft.
Spridningen av barkborrar bekämpas genom att transportera bort fällt, färskt virke och vindfällen från skogen i tid innan skalbaggarnas avkommor hinner sprida sig till närmiljön.
Granbarkborre
Granbarkborren är ungefär fem millimeter lång mörkbrun skalbagge som lever på granar. De förökar sig främst i äldre och fönyelsemogna granskogar som fällts av vinden och försvagats av torkan. Granbarkborren kan också föröka sig i virkeshögar under sommaren. Granbarkborren är den ekonomiskt mest betydande av granskogarnas skadeinsekter och den kan med hjälp av gruppens styrka också angripa livskraftiga granar. Trädbeståndsskador orsakade av granbarkborre och andra barkborrar som lever på gran kan öka när klimatet blir varmare och extrema väderförhållanden ökar.
Sextandad barkborre
Den sextandade barkborren är en ungefär två millimeter lång rödbrun skalbagge. Den är vård vanligaste skalbaggsart som angriper granarna vid den tunna barken. Den torkar ut granen från toppen och neråt. Om det är en stor gran kan den hållas vid liv med en torr topp i flera år. Sextandad barkborre förekommer vanligen samtidigt som granbarkborren i vindfällen och i stående träd som granbarkborren erövrat. Den sextandade barkborren svärmar som granbarkborren på våren när lufttemperaturen har stigit till cirka +18–20 grader.
Dubbelögad bastborre
Den dubbelögade bastborren är en cirka tre millimeter lång mörk barkborre. Den dubbelögade bastborren slår vanligtvis till mot enskilda granar som försvagats av torka och de skador på trädbeståndet som den orsakar är små. Dubbelögade bastborrar påträffas samtidigt i granar tillsammans med sextandade barkborrar och granbarkborrar. Den dubbelögade bastborren svärmar i slutet av sommaren i juli–augusti. Den dubbelögade bastborrens ätmönster syns i granens skal, varvid skalet sitter tätt mot trädstammen. Mindre dubbelögad bastborre är mindre än en dubbelögad bastborre och trivs vanligtvis på skuggigare ställen och i mindre granstammar.
Läs mer:
Märgborrar
Större märgborre och mindre märgborre går under samlingsnamnet märgborrar och lever på tall och orsakar växtförluster. Större märgborre är vanligare än mindre märgborre. Vuxna märgborrar bryter av tallarnas toppskott och försämrar på så sätt tallarnas tillväxt. En större märgborre kan föröka sig i torrakor, i stammar av försvagade tallar och delta i uttorkningen av träd. Mindre märgborre sprider blånadssvampar som sänker trämaterialets kvalitet. Märgborrarna orsakar vanligtvis växtförluster i närheten av mellanlagrings- och terminalplatser för tallvirke. Ätande av tallarnas toppskott flera år i rad kan orsaka betydande tillväxtförluster. Märgborrarna svärmar tidigt på våren när lufttemperaturen har stigit till över +12 grader.
Läs mer:
Tallsteklar
Det finns flera arter av tallstekel, men de egentliga skadegörarna är röd tallstekel och vanlig tallstekel. Typiskt för tallsteklarna är att stammen varierar kraftigt, och vid massförekomsterna kan skadeområdena vara tiotals, till och med hundratals hektar. Den röda tallstekeln kan bekämpas biologiskt med kärnpolyedervirus. På drabbade områden bör man vänta med avverkningar och skogsvårdsarbeten tills massförekomsten är över.
På grund av att massförekomsterna är relativt allmänna och täcker stora ytor ses den röda tallstekeln som den största skadegöraren för tallbarr i Finland. Skador har förekommit med 5-6 års mellanrum, och stora skador på landskapsnivå med 20-30 års mellanrum. I juni äter larverna tallens fjolårsbarr och äldre barr. Det orsakar tillväxtförluster, men träden repar sig vanligtvis bra.
Den vanliga tallstekelns massförekomster pågår vanligtvis i 1-3 år och är några hundra, mer sällan tusentals hektar stora. Från slutet av juni till mitten av september äter larverna av barren, och skadorna är allvarliga, speciellt om ätandet upprepas två år i rad. Då kan större mängder träd dö.
Läs mer
Skötselråd för skadeområden med förekomst av röd tallstekel (på finska, pdf, 46,54 KB)
Snytbagge
Snytbaggen är en drygt centimeterlång mörk skalbagge med långt snyte och gulaktiga tecken på vingarna. Snytbaggen gnager ojämna gropar i barken på barrträdsplantor så att träet blottas. Om gnagandet går runt hela plantan dör den. Arten påträffas ända uppe i norra Finland. Skadorna kan bekämpas på plantskolorna med kemisk eller mekanisk behandling och genom att plantera plantorna i mineraljord som plottats i markberedningen.
Övriga skadeinsekter
Av insekter kan mätarfjärilarnas larver, såsom större och mindre frostfjäril och tallmätare, tidvis orsaka växtförluster i björk- och talldominerade skogar.
I våra barr- och lövskogar förekommer flera arter av hårda baggar, som ofta påträffas i stående träd eller i virkeshögar efter att träden har försvagats betydligt. I barrträd till exempel långhorningar av släktena tetropium och monochamus.
Läs mer: