Exempel på svåra och lågproducerande ställen är branta sluttningar, steniga områden och mjuka terrängpartier som bär maskinerna dåligt.
De viktigaste objekten för den biologiska mångfalden är fuktiga lundar, bördiga kärr och torvmarker med drag av brunmosse.
Beståndsvårdande avverkningar och förnyelseavverkningar
- I de glesa delarna av stämplingsposten, där virkesuttaget blir litet, kan drivningskostnaderna bli större än virkets pris vid väg.
- Rekommendationen är att efter en eventuell avverkning lämna de lågproducerande dikade torvmarkerna att återgå i naturtillstånd till ekosystem som lagrar torv.
- I branta stup, där virkesdrivning är mycket utmanande, lönar det sig att rikta in naturvårdande åtgärder.
- Kantskogen mot torvmark är den viktigaste biotopen för skogshönsfåglarnas ungkullar. Det yttersta körstråket drar vi på hård mark och väljer höggallring eller plockhuggning som avverkningsmetod.
- När vi lämnar svåra och lågproducerande objekt utanför avverkningar, blir inkomstbortfallet vanligtvis litet. Skogsförnyelsen är ofta dyr och osäker på dessa ställen och de lämpar sig därför bäst för grupper av naturvårdsträd och skyddande buskage.
Bild: En fuktig lund med glest bestånd lämnas utanför avverkningen. Det lönar sig att undvika områden som har dålig bärighet och koncentrera naturvårdsträden dit.