Markberedning utförs eftersom den avsevärt förbättrar förnyelseresultatet. Markberedningen ökar de planterade plantornas överlevnad och tillväxt och förbättrar plantsättningen vid naturlig förnyelse.
Markberedning kan ha skadliga konsekvenser särskilt för vattendragen, om vattenvården inte beaktas. När vi söndrar markytan uppstår en risk för erosion, det vill säga fasta partiklar kan lösgöras och börja flytta på sig. Ju närmare småvatten och vattendrag det sker, desto större är risken för att partiklarna hamnar i vattnet.
Varför bör man beakta naturvården i markberedningen?
Den orörda markytan och växtligheten på den skyddsremsa som vi lämnar längs vattendrag och småvatten minskar eller förhindrar att fasta partiklar och näringsämnen sköljs ut från avverkningsytan till vattnet. Den orörda skyddsremsan ökar också ekonomiskogens biologiska mångfald.
Vid drivning och markberedning vidtar vi vattenvårdsåtgärder för att inte försämra ytvattnens ekologiska och kemiska status.
Det lönar sig inte att helt avlägsna klenträd som blivit kvar vid förnyelseavverkningen före markberedningen i samband med röjningen av förnyelseytan utan det lönar sig att lämna kvar trädgrupper för att växa. Om det befintliga plantuppslaget är tillräckligt tätt och i gott skick, sparar man till dessa delar i kostnaderna för markberedningen och odlingen.
Vad bör man ta hänsyn till vid markberedning?
Vissa objekt, såsom värdefulla livsmiljöer, ska inte markberedas och man ska inte köra över dem. Dessa är till exempel fuktiga sänkor och vattenfåror, sippervattenytor, små våtmarker och små torvmarker.
På grundvattenområden ska man undvika att söndra markytan i onödan. På grundvattenområden rekommenderas lättare markberedningsmetoder som fläckupptagning eller harvning.
Observera följande vid markberedning:
- Lämna en orörd skyddszon på 10–30 meter mot småvatten och vattendrag. Skyddszonens bredd beror på markens topografi och jordmån. Ju brantare stranden är, desto bredare skyddszon lämnas kvar.
- Markberedningsstyrkan kan variera i olika delar av stämplingsposten.
- Fäll inte döda träd, murkna torrakor eller högstubbar. Kör runt grova lågor på marken.
- Grupper av naturvårdsträd och enskilda naturvårdsträd ska inte skadas. Vi lämnar en minst 2 meter bred orörd zon runt dem.
- Kör runt och spara grupperna av utvecklingsdugliga plantor.
- På grundvattenområden på torvmark kan man göra högläggning med fåror om fårorna inte sträcker sig ända till mineralmarken.
- Vid högläggning med fåror får inte fårans lutning överskrida 4 procent. Man får inte heller leda fåran direkt till en bäck eller annat vatten.
- Kör runt myrstackarna och runt fågelbona under häckningstiden.
Mer information
- Rekommendationer för skogsvård: Markberedning
- Rekommendationer för skogsvård: Tryggande av vattenkvaliteten vid markberedning
Läs mer om andra naturvårdsmetoder
- Gynna trädslagsblandningar och bibehåll trädslagsmängden
- Spara naturvårdsträd och grupper av naturvårdsträd
- Spara död ved och träd som håller på att murkna
- Gör högstubbar
- Lämna kvar skyddssnår och viltbuskage
- Beakta vattenvården i behandlingen av skogarna
- Spara en övergångszon mot torvmarken
- Lämna svåra och lågproducerande ställen orörda
- Främja biologisk mångfald på kantzoner mot åker
- Öka mängden träd som bränns genom hyggesbränning
- Trygga särskilda artförekomster
- Trygga naturobjekt som är viktiga för mångfalden