Sydvästra Finlands skogsprogram 2026–2030

Utarbetande i sydvästra Finland

Utarbetandet av Sydvästra Finlands skogsprogram inleddes vid skogsrådets möte i slutet av år 2024. Vid mötet fattades beslut om att inrätta tre beredningsgrupper. Till grupperna valdes medlemmar från Sydvästra Finlands skogsråd och områdets övriga intressentgrupper.

I slutet av 2024 utarbetade Skogscentralens experter en analys av nuläget inom skogsbranschen i sydvästra Finland. Förhandsenkäten som var riktad till beredningsgruppernas medlemmar var öppen 14–24.1.2025. Dessutom hade alla en möjlighet att påverka programmets innehåll på webben. Analysen av nuläget och enkätresultaten beaktades i beredningen av programmet.

Våren 2025 ordnades två gemensamma workshopdagar för beredningsgrupperna. Beredningsgrupperna valde de viktigaste målen för området i den nationella skogsstrategin 2035 och beredde utifrån dem konkreta åtgärdsförslag. Sydvästra Finlands skogsråd fattade utifrån förslagen beslut om 11 åtgärder som ska väljas till programmet. Utöver målen i den nationella skogsstrategin 2035 valde man i sydvästra Finland som mål att främja träbyggandet.

Godkännande i sydvästra Finland

Sydvästra Finlands skogsråd godkände utkastet till skogsprogrammet 8.9.2025. Utkastet skickades på remiss för tiden 17.9–15.10.2025. Programutkastet redigerades och preciserades utifrån utlåtandena.
Sydvästra Finlands skogsråd godkände 8.12.2025 Sydvästra Finlands skogsprogram 2026–2030.

Skogsbioekonomin har stor betydelse i Satakunta. Den största branschen är mass- och pappersindustrin. Även träprodukternas andel i landskapet är betydande. En stor del av det virke som används inom industrin kommer från områden utanför landskapet.

I Egentliga Finland har skogsbruket en klart mindre betydelse för den regionala ekonomin jämfört med Satakunta. Den mest betydande branschen inom skogsbioekonomin i Egentliga Finland är träprodukter.

Mer information: Skogsbioekonomi i landskapen – rapporter och presentationer – Tapio (på finska)

Tabellen innehåller centrala nyckeltal för den regionala ekonomin, användningen av skogarna och mångfalden i sydvästra Finland.

Informationskälla för avsnittet om regionekonomi: Rahaa ja työtä metsistä -verkkopalvelu (Statistikcentralens material) 17.6.2025
Informationskälla för avsnittet Användning av skog:  Luonnonvarakeskus, metsävarat 17.6.2025
Informationskälla för avsnittet Mångfald: Luonnonvarakeskus, metsien suojelu 19.11.2025.

•  ”Lagstadgat skydd” är skyddsklasserna 1A + 1B + 1C Lagstadgade skyddsområden (skogs- och tvinmark)
• ”Mångfaldsobjekt” är skyddsklasserna 2A+2B Skyddade mångfaldsobjekt i ekonomiskogar (skogs- och tvinmark)
• ”Begränsad användning” är skyddsklass 3 Skogar som stöder skyddet av naturvärden, övriga specialområden och -objekt, begränsat skogsbruk (skogs- och tvinmark)

Anpassningen till klimatförändringen kommer att vara en stor framtida utmaning inom skogsvården i sydvästra Finland. Detta kräver att praxisen inom skogsvården ändras.  Genom aktiv skogsvård som genomförs i rätt tid och genom att gynna trädslagsblandningar i skogarna kan man anpassa sig och fördela den risk som klimatförändringen medför. Den traditionella vinteravverkningssäsongen kommer att förkortas och under vissa år utförs vinteravverkningen inte alls. Även praxisen för virkesdrivning måste ändras så att den motsvarar den förändrade verksamhetsmiljön.

Skogsbruket orsakar endast en liten del av belastningen av näringsämnen och fasta partiklar i vattnen i sydvästra Finland. Den är dock betydande särskilt i avrinningsområdenas källflöden, där skogsbrukets relativa andel av belastningen är större. Den hållbara vattenhanteringen ska beaktas i samband med dikningar, avverkningar och markberedningsarbeten.

När det gäller klimat- och vattendragsutsläpp är det viktigt att förhindra att dikade torvmarker torkar för djupt. Dessutom bör man särskilt på bördiga torvmarker gynna förnyelsemetoder som syftar till kontinuerlig krontäckning och undvika iståndsättningsdikningar. Genom askgödsling av torvmarksskogar kan man öka trädbeståndets tillväxt och minska behovet av iståndsättningsdikning.

I sydvästra Finland är antalet arkeologiska objekt stort och de ska beaktas i behandlingen av skogarna. Det finns många kända fasta fornlämningar och kulturarvsobjekt. I synnerhet i Satakunta finns dessutom fornlämningarna till största delen i skogarna. Den geografiska informationen om fornlämningar finns numera tillgänglig för alla aktörer i det öppna materialet. Det finns dock en risk för att fornlämningsobjekten skadas och förstörs i samband med skogsbruksåtgärder, i synnerhet i samband med markberedning.

Skogsskadorna ökar i sydvästra Finland. Stormar är den största orsaken till skogsskador i sydvästra Finland. Skadorna i granbestånd orsakas av sextandade barkborrar, granbarkborrar och rotticka. Skadorna i tallbestånd orsakas av svampsjukdomen Diplodia pinea och skarptandade barkborrar. Skogarnas anpassningsförmåga bör stärkas genom att identifiera riskobjekt, välja trädslag som lämpar sig för ståndorten och gynna trädslagsblandningar. Skogsvård som görs i rätt tid och är tillräckligt effektiv säkerställer en god tillväxt av skogarna. Mångsidiga odlingsmetoder, skogsstrukturer och trädslag hjälper oss att förbereda oss på skador. Livskraftiga och mångformiga skogar kan återhämta sig väl från naturliga störningar.

Skogarna i sydvästra Finland är i genomsnitt bördigare än på andra ställen i Finland. En betydande andel av landets lundar och vårdbiotoper finns i Egentliga Finland. I Satakunta i Björneborgs skärgård finns det kustnaturtyper som nationellt sett har stor betydelse. Skärgårdshavet med sina tiotusentals öar är unikt och mångformigt.

Tryggandet av mångfalden förutsätter kontinuerligt utvecklingsarbete. I sydvästra Finland ska resurser riktas särskilt till att förbättra livsmiljöernas och vattnens status, främja frivilligt skydd, genomföra naturvård i ekonomiskogar och öka mängden död ved i skogarna. Man bör också fästa uppmärksamhet vid

• att fullt ut använda resurserna som beviljats METSO- och Helmi-programmen
• att kommunicera om skogscertifieringens betydelse
• att främja kontinuerlg beståndsvård på lämpliga platser för att främja mångfalden samt trygga natur- och rekreationsvärdena.

Avsikten är att den nationella restaureringsplanen ska bli klar under år 2026. För att genomföra planen kommer det även i sydvästra Finland att behövas fler experter på naturvård och restaurering av naturen.

Sydvästra Finland deltar i det riksomfattande projektet Priodiversity LIFE som genomförs 2024–2031. I genomförandeprogrammen för biologisk mångfald (LUMO-programmen) som genomförs på landskapsnivå i Egentliga Finland och Satakunta som en del av projektet strävar man efter att minska förlusten av den biologiska mångfalden, det vill säga naturförlusten. I programmen identifieras de viktigaste mångfaldsklustren inom vars område livsmiljöerna restaureras med finansiering från projektet. Mångfaldsmålen för LUMO-programarbetet utvecklas gemensamt i området. LUMO-programmet för Egentliga Finland och Satakunta sammankopplas i tillämpliga delar med verkställandet av Sydvästra Finlands skogsprogram. 

År 2026 inleds ett åttaårigt ACWA LIFE-vattendragsprojekt och Virmoviken i Egentliga Finland är en av projektets fem pilotområden.

I sydvästra Finland finns det cirka 67 000 privata skogsägare och deras medelålder är 61 år. Största delen av skogsarealen ägs av privata skogsägare. Den genomsnittliga arealen för privat skogsägande är cirka 18 hektar. Cirka 40 procent av skogsägarna i området är distansskogsägare som bor utanför den kommun där deras skogar är belägna. Centrala utvecklingsbehov i anslutning till skogsägarkåren är åtgärder som påskyndar avvecklingen av dödsbon och ägandet av samfällda skogar samt att stoppa fragmenteringen av skogsfastigheter. I sydvästra Finland är jordbruket aktivt och därför är det ändamålsenligt att granska ägarbyten på lantbruks- och skogsfastigheter som en helhet.

Skogarna kan utnyttjas på ett hållbart sätt utifrån många olika utgångspunkter och med betoning på olika mål. Insamlingen av bär, svampar och andra naturprodukter samt naturturismen är en viktig del av mångbruket av skogarna i sydvästra Finland. I närheten av stora tillväxtcentrum har skogarna också betydande rekreations- och landskapsvärden.

Sydvästra Finland är ett tätbefolkat område där det tack vare gynnsamma klimatförhållanden och områdets rikliga näringsbiomassa finns Finlands tätaste hjortdjursbestånd och även i övrigt ett mångsidigt och rikligt viltbestånd. Jägarantalet är också stort i området.

Transporter kopplade till nästan alla skogsbaserade näringar avgår från enskilda vägar och därför har deras skick stor betydelse. I sydvästra Finland är de enskilda vägarnas sammanlagda längd cirka 15 000 kilometer. Det finns cirka 830 broar på enskilda vägar.

Enligt TIESIT-projektets bedömning är cirka två tredjedelar av områdets enskilda vägar i tillfredsställande eller dåligt skick. Den förlängda menföresperioden ställer krav på att vägarna ska ha ordentliga grundkonstruktioner och en stor del av de enskilda vägarna i sydvästra Finland är i behov av grundförbättringar. Även den ökade transportvolymen och den grövre transportmaterielen förutsätter att de enskilda vägarna och deras broar ska ha en allt bättre bärighet. Cirka en tredjedel av broarna omfattas av reparationsbehov.

Enskilda vägar och deras broar sköts och grundförbättringar görs i allmänhet där väglagen även i övrigt är aktiva. I fortsättningen är det nödvändigt att aktivera väglag som förvaltar vägar och broar som är i dåligt skick.

Träbyggande är en lösning för hållbart byggande. Det minskar koldioxidavtrycket och stöder den cirkulära ekonomin. Samtidigt erbjuder träbyggandet en hälsosam inomhusmiljö samt lätta och flexibla konstruktioner. Produkter tillverkade av inhemskt trä stärker självförsörjningen, försörjningsberedskapen och det regionala välbefinnandet.

I Sydvästra Finland finns ett tiotal skolor eller daghem som har blivit byggda av en betydande mängd trä. Kontors- och depåbyggnaden AkvaCity, som färdigställdes 2025 är Åbos första kontorsbyggnad som har byggts av trä. I Aura finns ett kommunhus i trä som färdigställdes 2023. I huvudbyggnaden vid Länsirannikon Koulutus Oy WinNovas verksamhetsställe i Kulla har man använt rikligt med trä. Utöver bostadsområdet slottsfältet i Åbo finns det höghus av trä i Åbo, Reso, Nådendal och Björneborg.

I fortsättningen bör man satsa kraftigt på att främja träbyggandet i sydvästra Finland. Här kan den offentliga sektorn fungera som vägvisare och föregångare.

I sydvästra Finland ordnas utbildning på andra stadiet inom skogsbranschen av Yrkesinstitutet Livia och Länsirannikon Koulutus Oy WinNova. I sydvästra Finland finns det ingen utbildning på yrkeshögskole- eller universitetsnivå inom skogsbranschen. Inom skogsbranschen råder det brist särskilt på skogsmaskinsförare, virkeschaufförer och skogsarbetare. Ibland har det också varit svårt att kunna rekrytera skogstjänstemän i synnerhet i landskapens randområden. I fortsättningen måste branschens dragningskraft stärkas och marknadsföringen av utbildning inom skogsbranschen ökas så att den även riktas till ungdomar som bor i städerna.

Det är viktigt att ta hänsyn till de senaste forskningsresultaten i utvecklingen av skogsbranschen och planeringen av praktiska åtgärder. I projektet Monitavoitteiseksi täsmämetsätalouden osaajaksi – etänä (E-täsmä) har man i Egentliga Finland genomfört exempelobjekt inom skogs- och naturvård som utnyttjar den senaste forskningsinformationen. Det arbete som inletts inom projektet bör fortsätta och utvidgas i framtiden.

Vi ordnar utbildning för skogsägarna inom helheten skogsförnyelse i allt från markberedning till slyröjning och plantskogsvård. I projektet samarbetar vi med projektet Sorkkia sekametsissä.

I utbildningarna

• betonas valet av rätt plantmaterial och åtgärd beroende på objekt
• beaktas klimatförändringens påverkan och riskerna för skogsskador
• lyfter man fram behoven av vattenvård och -hantering inom skogsbruket
• lyfter man fram möjligheterna med ädla lövträd samt beaktandet av mångfalden och viltet.

Vi förmedlar information till skogsägarna om aktörer som erbjuder helhetspaket för skogsförnyelse.

Som ett resultat kan skogsägarna fatta medvetna beslut om skogsförnyelsen som en helhet.

I arbetspaketet

• informerar vi om de stödmöjligheter som staten har att erbjuda (incitamentssystemet för skogsbruket, metka)
• anordnar vi tillställningar, evenemang, utbildningar och arbetsuppvisningar
• effektiverar vi kommunikationen om unga skogar i samband med förnyelseåtgärder
• stöder vi skogsägarna och gör information tillgänglig för dem som stöd för beslutsfattandet.

Vi riktar stödet särskilt till små fastigheter som är typiska för området och till de skogsägare som inte har vidtagit aktiva åtgärder i sina skogar under de senaste fem åren.

Som ett resultat vårdas de unga skogarna mer, vilket syns i Skogscentralens skogsdata i form av att åtgärdsförslagen i anslutning till dem minskar.

Vi informerar skogsägarna om fördelarna med gödslingen och dess inverkan på kolbindningen.

Vi uppmuntrar skogsägarna att utnyttja möjligheterna med askgödsling och delta i samprojekt för askgödsling.

Som ett resultat ökar skogarnas gödslingsmängder i sydvästra Finland, skogarnas tillväxt ökar och kolsänkorna stärks.

Vi främjar beskogning av impediment, tidigare torvproduktionsområden och andra underproduktiva områden som inte används för skogsbruk.I genomförandet av projektet beaktar vi restaureringsförordningen, vårdbiotoper och andra öppna miljöer samt natur- och landskapsvärden.

Vi ökar både skogsägarnas och skogsfackmännens kunskap och kompetens inom beskogning. Vi producerar också nytt rådgivningsmaterial bland annat om ädla lövträd som är framgångsrika i sydvästra Finland.

Som ett resultat av projektet ökar skogsägarnas och skogsfackmännens kunskaper om möjligheterna till beskogning och underproduktiva områden beskogas.

Ansvarig instans: Finlands skogscentral.

Förslag till samarbetspartner: Föreningar och företag inom skogsbranschen, Yrkesinstitutet Livia, Länsirannikon Koulutus Oy WinNova, Naturresursinstitutet, ProAgria Västra Finland, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK i Egentliga Finland och Satakunta.

Mätare för uppföljning: Mängden utbildningar och kommunikation som genomförts inom projektet, Naturresursinstitutets skogsstatistik, antalet förslag på vård av ungskog i Skogscentralens skogsdata, användning av beskogningsstöd för impediment, beskogad areal.

Ansvarig instans: Finlands skogscentral.

Förslag till samarbetspartner: Naturresursinstitutet, föreningar och företag inom skogsbranschen, Finlands viltcentral, Yrkesinstitutet Livia, Länsirannikon Koulutus Oy WinNova.

Mätare för uppföljning: Antalet deltagare och deras bakgrund (skogsägare/skogsfackmän), enkät om kompetensnivån för utbildningsdeltagarna före och efter utbildningen.

Ansvarig instans: Finlands skogscentral.

Förslag till samarbetspartner: Föreningar och företag inom skogsbranschen, Vägföreningen i Finlands, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK i Satakunta, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK i Egentliga Finland, Koneyrittäjät ry.

Mätare för uppföljning: Stödmedel som använts för incitamentsystemet för skogsbruket för vård av torvmarksskogar och iståndsättning av skogsbilvägar i sydvästra Finland, understöd från Sydvästra Finlands livskraftscentral för förbättring av enskilda vägar.

Vi utbildar särskilt planerare av stämplingsposter, maskinförare och studerande i att identifiera objekt som lämpar sig för naturvård och deras särdrag. Vi erbjuder skogsföretagare utbildning i tjänsteutformning i anslutning till naturvård.

Vi informerar skogsägarna om fördelarna med blandbestånd och objekt som lämpar sig för dem.

Kampanjens teman är:

• beaktande av trädslagsblandningar i skogens förnyelseskede och plantskogsstadium
• genomförande av plantskogsvård i rätt tid och på rätt sätt med beaktande av trädslagsblandningar
• bevarande av trädslagsblandningar under skogens hela omloppstid
• beaktande av ädla lövträd som ett särdrag för sydvästra Finland.

Ansvarig instans: Finlands skogscentral.

Förslag till samarbetspartner: Yrkesinstitutet Livia, Länsirannikon Koulutus Oy WinNova, Skogsbranschens föreningar och företag, ansvarsmuseerna i Satakunta och Egentliga Finland, livskraftscentralen i Sydvästra Finland, projektet Priodiversity LIFE, projektet Sorkkia sekametsissa.

Mätare för uppföljning: Antal utbildningstillfällen och deltagare, kommunikation, uppföljning per stämplingspost. 
Mätare för uppföljning av kampanjen Blandbestånd: 20 deltagande organisationer, 2000 deltagande skogsägare, 10 artiklar eller mediaartiklar.

Annat: Vid genomförandet av projektet strävar man efter att utnyttja jord- och skogsbruksministeriets METSO-utvecklingsprojektfinansiering.

Ansvarig instans: Pyhäjärvi-institutet.

Förslag till samarbetspartner: Finlands skogscentral, livskraftscentralen i Sydvästra Finland (bl.a. Skärgårdshavsprogrammet) och andra relevanta livskraftscentraler, Valonia, föreningar och företag inom skogsbranschen, avrinningsområdesspecifika och lokala vattenvårdsföreningar.

Mätare för uppföljning: Antalet åtgärdsobjekt, antalet utbildningstillfällen och deltagare i dem, mängden kommunikationsmaterial och deras räckvidd.

Ansvarig instans: Naturresursinstitutet.

Förslag till samarbetspartner: Finlands skogscentral, livskraftscentralen i Sydvästra Finland, Pyhäjärvi-institutet, Forststyrelsen, föreningar och företag inom skogsbranschen.

Mätare för uppföljning: Andelen kontinuerlig beståndsvård i anmälningarna om användning av skog, restaurerad myrareal, antalet planer för vård av torvmarksskogar enligt incitamentsystemet för skogsbruket.

Annat: Vid genomförandet av projektet strävar man efter att använda Helmi-programmets finansiering.

Ansvarig instans: Peimarin koulutuskuntayhtymä/Yrkesinstitutet Livia.

Förslag till samarbetspartner: Högstadierna i sydvästra Finland, gymnasier och studie- och yrkesvägledningsföreningar, föreningar och företag inom skogsbranschen, Finlands 4H-förbund, Länsirannikon Koulutus Oy WinNova, Yrkeshögskolan Novia. Därtill Tammerfors yrkeshögskola, vars studerande inom skogsbranschen gör presentationsbesök i skolorna som projektstudier samt deltar i planeringen och genomförandet av evenemang inom projektet.

Mätare för uppföljning: Antalet sökande till läroanstalterna i området och procentantalet för utexaminerade, utvecklingen av antalet sökande från sydvästra Finland till skogsbruksingenjörsstudier vid Tammerfors yrkeshögskola, utvidgningen av den regionala verksamhetsmodellen som utvecklas inom projektet till hela skogsprogramområdet.

Annat: Det är önskvärt att företag, föreningar och andra organisationer inom skogsbranschen deltar i finansieringen av projektet.

Ansvarig instans: Sydvästra Finlands skogsråd.

Förslag till samarbetspartner: Naturresursinstitutet, Åbo, Satakunta och Tammerfors yrkeshögskolor, forskningsinstitut, Lounaistieto, företag och föreningar inom skogsbranschen, Finlands skogscentral.

Mätare för uppföljning: Genomförandet av projektets åtgärder.

Ansvarig instans: ProAgria Västra Finland.

Förslag till samarbetspartner: Finlands skogscentral, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK i Satakunta, Centralförbundet för lant- och skogsbruksproducenter MTK i Egentliga Finland, skogsvårdsföreningar.

Mätare för uppföljning: Antalet evenemang som ordnas inom projektet och antalet deltagare i dem, antalet kamratstödsgrupper som grundas, antalet dialogpaus-diskussioner. På längre sikt utvecklas lantbruksägarnas och skogsägarnas medelålder samt antalet dödsbon och antalet samfällda skogar.

Ansvarig instans: Satakunta yrkeshögskolas utvecklingscentral för turism.

Förslag till samarbetspartner: Naturresursinstitutet, yrkeshögskolor (skog, turism, social- och hälsovårdsbranschen som studieinriktningar), landskapsförbunden, Åbo universitet, MTK, skogsvårdsföreningar, Visit Archipelago, Visit Satakunta, Visit Turku och Visit Pori, företag inom branschen, kommuner, byaföreningar och andra lokala aktörer.

Mätare för uppföljning: Kvaliteten och omfattningen av kartläggningarna och de utbildningar som ordnas, antalet skogsägare som deltar i åtgärden.

Ansvarig instans: Satakunta yrkeshögskola, teamet för den byggda miljön och forskningshelheten för hållbar resursanvändning.

Förslag till samarbetspartner: Puuinfo, Puutuoteteollisuus ry, Puuteollisuus ry, Tammerfors universitet, institutionen för geografi vid Åbo universitet, Valonia, regionala ansvarsmuseer.

Mätare för uppföljning: Antalet tillställningar och evenemang som ordnats inom projektet, kommunikationen inom projektet.

• Produktivitetseffekterna av främjandet av skogarnas tillväxt och beskogning är betydande.
• Användningen av forskningsresultaten förbättrar beslutsfattandets kvalitet och effektivitet samt främjar utvecklingen av skogsbranschen.
• Att göra skogsbranschen mer känd och öka intresset för utbildning säkerställer tillgången till kompetent arbetskraft i framtiden.
• Främjandet av träbyggande ökar förädlingsgraden och stöder förädlingsvärdet inom skogsindustrin.
• Främjandet av naturturismen gör skogsägarnas inkomstkällor mångsidigare och stöder den lokala ekonomin.

• Att använda mer trädslagsblandningar och främja naturvården i ekonomiskogarna förbättrar skogarnas mångfald och klimathållbarhet.
• Stärkandet av kolbindningen och skogarnas hälsa hjälper till att förbereda sig på klimatförändringens påverkan och stöder den ekologiska hållbarheten.
• Genom att satsa på vattenvård och granska avrinningsområdesnivån minskar skogsbrukets miljöbelastning.
• Att uppfylla målen i restaureringsförordningen har en positiv inverkan på de försämrade naturtyperna.

• Genom att aktivera skogsägarna, delta och stärka deras kompetens skapar man säkerhet i det kunskapsbaserade beslutsfattandet.
• Skogsfackmännens förmåga att agera i ett föränderligt klimat och förebygga de risker det medför ökar.
• Att satsa på vattenvård och naturvård i ekonomiskogar ökar skogsbranschens godtagbarhet.
• Nätverkande och möten vid gemensamma farhågor, dvs. klimatförändringens påverkan, ökar det sociala kapitalet.
• Att stödja ägarbyten på skogsfastigheter och att lyfta fram olika alternativ ökar diskussionen om skötseln och användningen av skogarna i familjerna samt stöder det bästa slutresultatet för alla.
• Att enskilda vägar är i gott skick stöder också rekreationsanvändningen av skogarna och räddningsverksamheten.
• Avverkningar kan orsaka negativa känsloupplevelser.

• Identifieringen av naturturismens möjligheter och naturens hälsoeffekter ökar skogarnas betydelse som källa till välbefinnande och kultur.
• Träbyggandet stöder den kulturellt värdefulla byggnadstraditionen och användningen av förnybart material.
• Avverkningarnas konsekvenser på landskapet kan orsaka negativa känsloupplevelser och kulturella konsekvenser.

Skogscentralens experter producerade en riksomfattande lägesbild av skogsbranschen för skogsråden och beredningsgrupperna som stöd för utarbetandet av programmen och regionernas lägesbilder.

I analysen granskades politiska, ekonomiska, sociala och kulturella, tekniska, ekologiska samt juridiska aspekter (PESTEL-analys).

Den politiska (P) lägesbilden har blivit oroväckande och innehåller ett betydande antal osäkerhetsfaktorer. Den osäkerhet som Rysslands anfallskrig orsakat både ekonomin och energisektorn har påskyndat utvecklingen av energisjälvförsörjningen. Samtidigt har virkespriserna stigit.

Skogs-, energi- och miljöpolitiska åtaganden och avtal på såväl internationell som EU-nivå kopplade till försämrad mångfald och klimatförändringen har en betydande inverkan på Finlands skogssektor. Förändringarna kommer att synas bland annat i de nationella åtgärderna för att återställa naturen samt i åtgärderna för att öka skogarnas tillväxt och kolbindning.

Inom ekonomin (E) har skogsbruket en betydande betydelse för Finlands nationalekonomi som växer i takt med att efterfrågan på virke ökar. Efter recessionen håller branschens omsättning och antal arbetsplatser småningom på att växa trots den ekonomiska osäkerheten. De ökade riskerna för skogsskador till följd av klimatförändringen ska beaktas som ett hot mot skogsbruket som klimathållbara åtgärder som betonar mångfalden. En mångsidig användning av skogarna framhävs också vid sidan av skogsbruket.

Sociala och kulturella perspektiv (S) består av en mångsidig mängd förändringsfaktorer som har stor inverkan på användningen av skogarna. Finländarna har i huvudsak ett starkt förhållande till skogen. Förhållandet till skogen behöver förnyas eftersom en allt större grupp inte har någon direkt förbindelse med sin egen skog. Den offentliga debatten om utnyttjandet av skogarna är för närvarande dessvärre tillspetsad och polariserad. Det finns skäl att korrigera skogarnas ägarstruktur genom tidigare generationsväxlingar och genom att aktivt avveckla dödsbon. Detta skulle också påverka den aktiva skötseln av skogarna och skogarnas tillväxt. Ökad skogskompetens hos barn och unga skulle främja kommande generationers positiva inställning till hållbar användning av skogarna. Detta skulle också påverka intresset för skogsbranschen som studieområde. Redan i dagsläget är tillgången på arbetskraft och utbildningens tillgänglighet i och med de besparingar som gjorts utmaningar.

Ur ett tekniskt (T) perspektiv utvecklas skogsbranschen fortfarande snabbt. I den allt mer exakta fjärrkarteringsbaserade produktionen av skogsdata kan man dessutom producera information om bland annat skogarnas struktur, kolbindning och mångfald. Den tekniska utvecklingen förbättrar maskinarbetets produktivitet och de nya metoderna effektiviserar arbetssätten. Ett stort problem är det lägre vägnätets och dess broars skick och reparationsskulden i anslutning till dem.

Det ekologiska (E) perspektivet har stärkts i utnyttjandet av skogarna. Naturvården i ekonomiskogarna är en fast del av skogsvården. Målnivån för mångfalden kommer att stiga i och med EU:s strategi för biologisk mångfald och restaureringsförordningen och annan framtida EU-reglering. Den nationella restaureringsförordningen kommer att bli klar senast i augusti 2026. Dessutom utarbetas program för den biologiska mångfalden (LUMO) i en stor del av områdena. Programmen kommer att ha stora konsekvenser för användningen av skogarna. Det närmare verkställandet klarnar senare och ska i fortsättningen beaktas i skogsprogrammens innehåll och verkställande.

Lagar (L), föreskrifter och andra politiska instrument påverkar hela tiden i högre grad hur skogarna kan utnyttjas. Allmänt taget kan man säga att skogsbranschen allt mer styrs av styrning som kommer från andra branscher. Särskilt många EU-initiativ gäller just skogarna. I synnerhet inom jordbruks-, miljö-, klimat- och energipolitiken finns det flertalet förordningar och direktiv som direkt eller indirekt påverkar även skogsbruket och -industrin.

Enligt motiveringarna till lagen om temporärt incitamentsystem för skogsbruket (Metka) uppmuntrar man med stödsystemet markägarna till aktiva åtgärder i rätt tid. Arbetstyper som stöds är vård av plantbestånd och ungskog, vitaliseringsgödsling, utarbetad plan för vård av torvmarksskog, vattenskyddsåtgärder i torvmarksskog och byggande av dikesrenar, grundlig förbättring av enskilda vägar som betjänar skogsbruket, miljöstöd, vård av skogsnaturen och hyggesbränning. Anslaget har visat en minskande trend.

Under den avslutade EU-perioden 2019–2024 utfärdades ett flertal förordningar som styr användningen av skogarna. Bakgrunden till detta var den europeiska gröna given, med vilket man strävar efter att stävja och anpassa sig till klimatförändringen samt förhindra förlusten av biologisk mångfald. Många nationella genomförandeplaner utarbetas som bäst utifrån dessa. Deras inverkan på användningen av skogarna kommer att vara stor i framtiden, som även tidigare konstaterats.

Restaureringsförordningen (EU) förutsätter att restaureringsåtgärder ska vidtas på 30 procent av den försämrade arealen för varje naturtyps i habitatdirektivet före 2030. År 2040 ska restaureringsåtgärderna täcka 60 procent och 2050 ska de täcka 90 procent av naturtypsgruppernas försämrade areal.

I och med förordningen om avskogningsfria produkter (EU) är aktörerna skyldiga att utreda ursprunget och upphandlingskedjan för det virke de använder, för att påvisa att det inte orsakar avskogning. I Finland har mandatperioden för den arbetsgrupp som bereder den nationella tillämpningen av förordningen om avskogningsfria produkter förlängts till slutet av 2025.

Direktivet om förnybar energi (RED III) (EU) skärper hållbarhetskriterierna för skogsbiomassa, men konsekvenserna av detta bedöms förbli relativt små.

Stöd för virkesproduktion

Metka-stöd för virkesproduktion för år 2025, fastställda av Jord- och skogsbruksministeriet. Eurobeloppen har omvandlats till prestationer enligt uppskattade genomsnittskostnader, avrundade till närmaste tiotal eller hundratal. Nya målnivåer fastställs årligen.

Stöd för vård av skogsnaturen

Plan för användningen av stöd för vård av skogsnaturvård (metka) för år 2025. Användningen av stöd under tidigare år styr planeringen av framtida stödinsatser. Fördelningen av stöden mellan olika arbetstyper kan justeras, och medel kan flyttas mellan landskap vid behov, om medel blir outnyttjade. 

Tabellens indelning baserar sig på statens budgetförslag, där miljöstödet presenteras separat, medan vård av naturen omfattar projekt för skogsnaturvård, åtgärder inom Helmi-programmet samt naturvårdsbränning.

Den nationella målnivån för arbetsinsatser för främjandet av skogsnaturvård år 2025. Målnivåerna fastställs i resultatavtalet mellan jord- och skogsbruksministeriet och Skogscentralen. Målen anges för METSO- och Helmi-programmen samt vattenvårdens åtgärdsprogram. Någon landskapsvis indelning görs inte, eftersom det saknas detaljerad landskapsvis information.

Genomförande av Helmi-programmet:

Andra åtgärder:

I tabellen presenteras den landskapsvisa avverkningspotentialen (ha/år) för åren 2025-2034. Beräkningen grundar sig på det största hållbara virkesuttaget. Tabellen beskriver också hur virkesuttaget kunde förverkligas.

Avverkningspotentialen per avverkningssätt är en uppskattning gjord med Skogscentralens skogsdata som grund. Skogsdatan har anpassats till Naturresursinstitutets uppskattningar av det största hållbara (SY, suurin ylläpidettävä) virkesuttaget för stam- och energived.

Vid fastställandet av största hållbara virkesuttag och fullständiga första gallringar har man utgående ifrån skogsdatan räknat ett tioårigt medelvärde över relativa avverkningsvolymer per avverkningssätt.

Avverkningsvolymerna enligt avverkningssätt har omräknats till arealer (hektar) utgående ifrån de genomsnittliga landskapsvisa avverkningsvolymerna (m³/ha) i avverkningsanmälningar inlämnade till Skogscentralen under år 2024.

vid fastställandet av de landskapsvisa andelarna kontinuitetsskogsbruk har källan varit avverkningsanmälningar inlämnade till Skogscentralen under år 2024.
Den genomsnittliga avgången vid kontinuitetsskogsbruk har beräknats med hjälp av medelvärdet från Naturresursinstitutets syntesrapport (7,2 m³/ha/år * en avverkningscykel på 15 år = 108 m³/ha).

I tabellen beskrivs landskapsvisa skogsvårdsförslag (ha/år) för åren 2025-2034. Förslagen grundar sig på Skogscentralens skogsdata.

Grunden för tidig vård av plantbestånd är medelbehovet för kommande femårsperiod. Grunden för vård av plantbestånd samt ungskogsvård är medelbehovet för kommande tioårsperiod. 

Trädens höjd är 1,2-3 meter vid tidig vård av plantbestånd och 3-7 meter vid vård av plantbestånd. 
Vid ungskogsvård är trädens diameter < 12 cm.