Kalkhällar är särskilt viktiga livsmiljöer eftersom de företräder rikligt med arter, varav flera är utrotningshotade. I Finland är kalkhällar sällsynta och förekomster har dokumenterats särskilt på den sydvästra kusten, i Norra Savolax, norra Kuusamo, Kajanaland och Lappland, men mindre kalkhällar finns även på andra håll. Omfattningen av kalkhällar uppskattas till ca 500–1 000 hektar.
Betesområdet på Lojoön i väntan på att fåren ska anlända. Bild Salla Laukkanen.
Speciella arter avslöjar kalkhällar
Den nya naturvårdslagen som trädde i kraft i juni skyddar värdefulla naturtyper. Nya skyddade naturtyper har lagts till i lagen och kalkhällar är en av dem. Det är viktigt att trygga kalkhällarna och de sällsynta arter som lever på dem eftersom kalkhällarna är så få och man i många regioner har sprängt eller fortfarande spränger sten ur dem för industrins behov. Förnyelse- och skogsvårdsåtgärder samt igenväxning utgör också hot för de kräsna arterna.
De regionala NTM-centralerna utöver tillsyn över efterlevnaden av naturvårdslagen och kan besluta att skydda en förekomst av en naturtyp som är i naturtillstånd eller i ett därmed jämförbart tillstånd. Vården av naturtyper som skyddats i lag är emellertid tillåten för att säkerställa naturtypernas särdrag och arter.
Man känner igen kalkhällar på arterna
Kalkhällar är mjukare än vanliga stenarter och syns bara sällan som kala klippor eller bergsväggar som formats av kalksten (kalcit) och dolomit. Till kalkhällar räknas även klippor där kalcit och dolomit utgör skikt mellan silikater.
- Det bästa sättet att känna igen kalkhällar är att studera vilka arter som gynnar och kräver denna bergart. Arter som kräver kalk är bland annat en stor grupp mossor, lavar, kärlväxter och svampar. Förekomster av till exempel getrams eller kruskalkmossa kan vara tecken på en hög kalkhalt. Många lundarter och ädla lövträd växer på kalkhällsmarker, berättar ledande expert på naturvård Riitta Raatikainen vid Finlands skogscentral.
Getrams är en allmän art i södra Finland som trivs på kalkrika hällar. Bild Salla Laukkanen.
På Lojoön finns ett flertal värdefulla skogar på kalkhällar. I de bästa områdena har naturskyddsområden redan inrättats. Beträffande artbeståndet har området mycket höga värden i och med att man påträffat närmare 140 olika hotade eller nära hotade arter. I området förekommer bl.a. de starkt hotade arterna kalkhättemossa, kalkpunktlav och klippbräcka. I området finns det särskilt stora förekomster av lavar och mossor samt ädla lövträd, såsom gamla ekar, som förutsätter kalkhaltigt växtunderlag.
På kalkhällarna på Lojoön lever bland annat den hotade arten klippbräcka. Bild Riitta Raatikainen.
Kalkhällarna behöver vårdas
Kalkhällar kräver ofta vård för att de sällsynta arterna ska bevaras. Kalkhällsmarker har ofta använts som betesmarker men att detta ändamål upphört gör i kombination med kvävenedfallet och uppkomsten av granbestånd att den övriga vegetationen ökar, kalkhällarna växer igen och kalkhällsarterna minskar.
Vården förutsätter alltid en plan och en artinventering som upprättas av en expert som är insatt i de naturtyper och särskilda arter som förknippas med kalkhällar. Effekterna av vården bör bedömas med hänsyn till ett flertal artgrupper, såsom ädla träd, kärlväxter, mossor, lavar och mykorrhizasvampar. Dessa olika arter kan ha mycket varierande behov till exempel i fråga om ljus och mikroklimat. Kalkhällar vårdas i etapper och på lång sikt, och uppföljningen av effekterna är en viktig del av vården som helhet.
- Att avlägsna barrträd och annan vegetation, att ta tillvara eller bränna hyggesrester och framför allt att använda områdena som betesmarker är metoder för att minska förekomsten av arter som konkurrerar med kalkhällsarterna och främja det slitage på marken som behövs för att kalkarterna ska sprida sig, berättar Riitta Raatikainen.
Genom skydd och rätt slags vård av kalkhällar kan man trygga bevarandet av livsmiljöerna för många hotade arter. Kalkhällsmarker företräder en mångfald av olika arter och landskap och utgör därför imponerande rekreationsskogar. Dessutom kan markägare även få ekonomiska fördelar av att skydda kalkhällar.
Vårdåtgärder vidtas bland annat inom ramen för livsmiljöprogrammet Helmi. METSO-programmet främjar frivilligt skydd.
Förekomster av kalkhällar i Finland.