I skogsvården strävar vi ofta till en trädslagsblandning, trots att man vid planteringen eller sådden använder bara ett trädslag. Andra trädslag kommer in genom naturlig förnyelse och rekommendationen är att spara en lämplig andel av dem, också för att garantera bästa möjliga tillväxt. Ett inslag av lövträd i barrträdsdominerad skog förbättrar jordmånens tillväxtförhållanden.
Redan ett extra trädslag berikar naturen eftersom det hämtar med sig ett stort antal arter som följeslagare. Skogens hälsa och motståndskraft mot skador är bättre i ett blandbestånd.
Det finns relativt få trädslag i våra skogar, men de har alla stor betydelse för skogens biologiska mångfald. Trädslagen skiljer sig från varandra när det gäller de strukturella egenskaperna och de upprätthåller därför olika artsammansättningar. Till exempel växtätare kan vanligen utnyttja endast vissa trädslag eller vissa delar av trädet. Det växer också olika typer av lavar på olika trädstammar och de bryts ner av olika specialiserade arter. Många organismgruppers artantal är större i blandbestånd och lövträdsbestånd än i regelrätta barrskogar.
Vi ska odla olika inhemska trädslag mångsidigt. För att vi ska uppnå naturvårdsmålen ska vi sikta på bestånd som består av minst tre olika trädslag. Det är rekommenderat att i skogen ha också andra trädslag än de som odlas i ekonomiska syften, som sälg, al, en, asp, rönn och ädla lövträd.
Det lönar sig inte att i hyggesrensningen röja ner all den underväxt som finns kvar efter en förnyelseavverkning. Lämna i stället trädgrupper att växa. Om det naturliga plantuppslaget är tillräckligt tätt och utvecklingsdugligt kan man till den delen spara i kostnaderna för markberedning och förnyelse.
Om det på förnyelsearealen finns plantor och ståndorten är en sådan där plantor enkelt naturligt uppstår kan man plantera träden mindre tätt. Det här blir billigare och det ökar trädbeståndets mångfald.