Skogsbruk

Mer information

Skogar kan vara likåldriga eller olikåldriga. Likåldriga skogar har varit vanligast i Finland sedan den maskinella drivningen introducerades. Det är ovanligare med olikåldriga skogar och här görs inga kalhuggningar.

När man väljer skogsbruksmetod är utgångspunkten skogsägarens mål samt ståndort och beståndstruktur i den nuvarande skogen.

Mer forskning behövs

Vid likåldrigt skogsbruk används etablerade och tämligen välutforskade skötsel- och avverkningsmetoder. Dessutom finns det gott om praktisk erfarenhet av dem. Om olikåldriga bestånd finns det för tillfället ganska lite forskningsinformation och långvariga erfarenheter att tillgå.
 
Man kan inte prognostisera utvecklingen i olikåldriga bestånd på grundval av de nuvarande tillväxt- och avkastningsmallarna lika bra som i likåldriga bestånd. Även informationen om de risker som rör förnyelse och skador vid olikåldrigt skogsbruk är bristfällig. Detta ökar osäkerheten, vilket man ska beakta när man bedömer fördelarna och riskerna med de olika metoderna.

Virkesavkastning och lönsamhet

I frågan om virkesavkastning skiljer olikåldrigt skogsbruk sig inte så mycket från likåldriga bestånd. Resultaten om lönsamheten är motstridiga. För tillfället finns det ganska lite information om och erfarenhet av skogsbruk i olikåldriga bestånd men kunskapen ökar i och med att skogsägare testar metoden.

Skogsbruk i likåldriga bestånd

Vid likåldrigt skogsbruk kan man skilja mellan två faser: den beståndsvårdande fasen och förnyelsefasen. I den beståndsvårdande fasen gallras skogen och till sist avverkas det trädbestånd som blivit avverkningsmoget. Vid förnyelsefasen säkerställer man att det börjar växa ett nytt plantbestånd i stället för det avverkade beståndet.

I den beståndsvårdande fasen ligger tonvikten på att vårda det växande beståndet genom gallring och till sist genom slut- dvs. förnyelseavverkning. Därefter ska skogen förnyas antingen på naturlig väg eller genom odlig, dvs. genom att så eller plantera ett nytt bestånd.

I förnyelsefasen ligger fokus på åtgärderna för att anlägga den nya skogen och på plantskogsvården.

Skogsbruk i olikåldriga bestånd

Vid skogsbruk i olikåldriga bestånd, som även kallas kontinuitetsskogsbruk eller kalhyggesfritt skogsbruk, bevarar skogen en fullskiktad struktur. I ett fullständigt olikåldrigt bestånd växer i princip en blandning av träd i olika åldrar – små plantor, unga, grova och fullvuxna träd. Tätare och glesare områden, grupper av lika stora träd, underväxtgrupper och olika trädslag avlöser varandra.

Trädstorleken varierar i olikåldriga bestånd, men det ska finnas klart fler små träd än stora. Dessa små träd utgör den framtida trädreserven. Skogsförnyelse grundar sig på underväxt som uppstår genom naturlig förnyelse. Genom plockhuggning och luckhuggning bereder man plats för skogen att förnya sig och plantorna utvecklas.

Vid olikåldrigt skogsbruk lämnar man kvar friska träd som har goda förutsättningar att utvecklas till högklassigt timmer. Dessutom eftersträvas en mångsidig blandning av olika trädslag. Sparträd och grupper av sparträd lämnas kvar på samma sätt som vid likåldrigt skogsbruk i samband med kalhuggning.

Av alla skogar lämpar sig grandominerade skogar bäst för kontinuitetsskogsbruk. Av våra huvudsakliga trädslag växer granen bäst som underväxt och träd med friska toppar mår bättre när de får mer utrymme att växa efter avverkning.