Skogsbränder

Mer information

Markku Remes
ledande expert på skogsvård
tfn 029 123 4938
markku.remes(at)skogscentralen.fi

I Finland brinner i medeltal 300–800 hektar skog per år. De största skogsbränderna är ungefär 50–100 hektar. År 2016 statistikförde räddningsväsendet 976 skogsbränder.

I Finland är skogsbränderna oftast små till ytan. Den vanligaste orsaken till markbränder är ovarsam hantering av öppen eld.

Den som arbetar i skogen när det råder varning för skogs- och gräsbrand måste vara extra försiktig. Om röjsågen eller yxan slår i en sten kan det uppstå en gnista som kan orsaka en brand. Samma risk finns vid maskinellt skogsarbete. Grävmaskinens skopa eller arbetsmaskinernas valsar och kedjor kan orsaka gnistor.

Det är räddningsmyndigheternas ansvar att observera och släcka skogsbränder, men i första hand har var och en ansvar för att förebygga bränder och tänka på sin egen och omgivningens säkerhet.

Olika typer av skogsbränder

Skogsbränderna klassificeras utifrån vilket skikt de huvudsakligen bränner. Ofta förekommer de olika formerna i samma brand under olika förhållanden.

  • Jordbrand: Elden sprider sig i botten- och jordskiktet. Den kräver organiskt material som humus eller torv, och framskrider genom att konsumera det här lagret. Typiskt för en jordbrand är en långsamt pyrande glöd. Torvmaterialet är finfördelat och tätt, så när jordbranden väl har börjat kan den framskrida genom att torka materialet under anmärkningsvärt långa tider, till och med flera månader, också när det är rätt så fuktigt. Jordbranden är svår att upptäcka och ibland är den helt osynlig, så att släcka den med traditionella metoder är besvärligt. Typiskt för en jordbrand är att den fortsätter att pyra för att senare, när förhållandena är gynnsamma, utvecklas till en ytbrand och senare en kronbrand.
  • Ytbrand: Branden sprider sig genom att äta av materialet i fält- och bottenskiktet. I allmänhet är det lätt att förutse hur branden kommer att framskrida, och släckningen är mycket enklare än vid en jordbrand.
  • Kronbrand: Elden har nått trädkronorna. Förutsätter i allmänhet kraftig ytbrand och hård vind. Branden måste kunna avancera till trädkronorna via buskskiktet, underväxten och torra grenar lägre ner på träden till kronan och sedan vidare från träd till träd. Att förutspå och förhindra kronbränder är något av det svåraste inom skogsbrandsbekämpningen. När en skogsbrand sprider sig som en kronbrand är den kraftig och nästan alltid farlig.

Förebyggande av skogsbränder

Brandrisken i skogarna förutses för att man bättre ska kunna förebygga bränder. Det är Meteorologiska institutet som gör riskbedömningen. Institutets index för skogsbrand grundar sig på en uppskattning av hur torr skogsterrängen är, och till det används väderobservationer och en beräkningsmodell.

Av ståndortstyperna är brandfaran störst i skog i olika utvecklingsskeden på torr mo, karg mo och lavmo. På andra ståndorter påverkas brandrisken av trädslag och skogens struktur. Om det finns mycket hyggesavfall i skogen ökar brandrisken. Dessutom är risken alltid större på platser med mycket gräs än på gräsfattiga platser.

Efter skogsbranden

Efter en skogsbrand är det bra att kontrollera i vilket skick skogen är och om det finns kvar ett tillräckligt stort utvecklingsdugligt bestånd som skogslagen kräver. Om det finns ett jämnt utspritt bestånd som når upp till minimiantalet i skogslagen behöver beståndet inte förnyas. Om man genomför virkesdrivning på det skadade området och det som en följd av drivningen uppstår ett öppet område på mer än 0,3 hektar, eller om laggränsen efter en beståndsvårdande avverkning underskrids, följer förnyelseskyldighet.

Skogsägare kan skydda sig mot ekonomiska förluster av skogsskador genom att försäkra sin skog.

Tilläggsinformation om antalet skogsbränder och deras orsaker: Räddningsväsendets fickstatistik.