Skogsdatatjänster

Tjänster

Huvudmeny

Praktiska kunskaper och forskningsdata om virkesdrivning från torvmarksskogar sommartid

suometsa3.jpg
Till vänster en mellantung kombination och till höger den tyngsta. Bild: Joni Kallioaho, Metsä Groupskiraskas yhdistelmä ja oikealla raskain yhdistelmä. Kuva: Joni Kallioaho, Metsä Group
Traditionellt har man ansett att virkesdrivning i torvmarksskog bara kan ske på vintern. Det här är i en del fall fortfarande sant, men det finns många olika torvmarker. Speciellt tallmyrar med tätt bestånd lämpar sig ofta för drivning under den tjälfria tiden. Virkesdrivning från torvmarksskog utreddes i ett gemensamt fältexperiment som Skogscentralen, Naturresursinstitutet, Metsä Group, Finsilva och Jykylä & Pojat Oy utförde i Etseri i slutet av augusti.

Nyhet 6.9.2019

Projektchef Tatu Viitasaari vid Finlands skogscentral berättar att korrekt virkesdrivning under den tjälfria tiden kräver noggrann planering och speciella maskiner. Med förhandsplanering letar man fram de objekt som lämpar sig för virkesdrivning sommartid och optimerar verksamheten i området. Med speciella maskiner avses skogsmaskiner som antingen är planerade eller utrustade för att driva virke på mjuk mark.

Virkesdrivning från torvmarksskogar kräver också stor yrkeskunskap av maskinföraren. Petri Jykylä vid Jykylä & Pojat Oy säger att förarens viktigaste egenskap är förmågan att planera sitt eget arbete i förväg.

- Virkesdrivning från torvmarksskog kräver mer tankearbete. Hur mycket virke drivs med vilken last, hur ser körstråken ut, var och hur ska man köra och hurdant virke ska drivas för att man ska kunna minimera antalet gånger man måste köra, beskriver Jykylä.

Också vädret påverkar virkesdrivningen sommartid. Petri Jykylä säger att den här sommaren precis som fjolårets sommar var perfekta eftersom det var så torrt. Dessutom påverkar vägförhållandena och beståndets storlek virkesdrivningen.

- Ju mer träd det finns desto bättre. Då är rötterna mycket starkare och kronmassan ökar bärigheten. För torvmarksobjekt med sämre bestånd rekommenderas drivning vintertid, säger Jykylä.

Ny information om virkesdrivning på torvmark med fältexperiment

Under de senaste åren har det skett en stor utveckling både vad gäller drivningsmaskinerna, speciellt kring olika bärande band, och vad gäller forskning och kunnande kring virkesdrivning från torvmarksskog. För att vi ska kunna utnyttja potentialen i torvmarksskogarna är det speciellt viktigt att vi kan få de nya lösningarna i bruk och att forskningsdata blir en del av den normala skogsvården. Det här är ett av målen med Skogscentralens och Naturresursinstitutets projekt Suometsien sadonkorjuu.

Som en del av processen ordnade Skogscentralen och Naturresursinstitutet ett fältexperiment tillsammans med Metsä Group, Finsilva och Jykylä & Pojat Oy i Etseri i slutet av augusti. I fältexperimentet försökte man reda ut terrängdugligheten för skogsmaskiner i olika storlekar med olika tunga laster på tallmyrar med tjockt torvlager.

Avsikten med experimentet var att driva samma mängd virke med varje kombination men så att de tyngre kombinationerna skulle köra färre gånger. Den tyngsta kombinationen var avsedd för slutavverkningar och den lättare för beståndsvårdande avverkningar. Med den lättaste skogsmaskinen körde man fyra gånger med full last och åtta gånger med halv last. Den övertunga maskinen körde bara en gång på testområdet.

De preliminära resultaten visar att den övertunga maskinen orsakade de största avtrycken i torven. I båda fallen med den mindre maskinen klarade körstråken av påfrestningen och det fanns inga större skillnader i de körspår som uppstod. Redan nu kan man alltså konstatera att virkesdrivning på torvmark lyckas också sommartid bara man använder en maskin av rätt storlek och med rätt utrustning. Den normala gallringen som samtidigt utfördes på stämplingsposten lyckades dessutom bra. De slutliga resultaten av försöket offentliggörs senare på projektets webbsida. Mer information om fältexperimentet ger Harri Lindeman vid Naturresursinstitutet (harri.lindeman(at)luke.fi).

I fältexperimentet testades bärigheten, vilket syns i spåren. Till vänster i bild står Petri Jykylä och till höger Tatu Viitasaari.