Avverkningarna inom kontinuerlig beståndsvård ökade en aning | Skogscentralen

Avverkningarna inom kontinuerlig beståndsvård ökade en aning

En huggen lucka med plantuppslag.
Naturplantor har börjat växa i en lucka som huggits i skogen. Foto: Juha Tuononen
Avverkningarna med metoder för kontinuerlig beståndsvård har ökat något jämfört med i fjol. Mängden luck- och plockhuggning, som används i kontinuerlig beståndsvård, har ökat speciellt i norra Finland och i torvmarksskog. Ändå utgjorde andelen sådana avverkningar fortfarande bara 2,7 procent av alla avverkningar som anmälts i år.

Mängden kontinuerlig beståndsvård, alltså kalhyggesfritt skogsbruk, har ökat en aning i år jämfört med i fjol. Det framgår av de anmälningar om användning av skog som Finlands skogscentral fått in. Ökningen har skett speciellt i Lappland och Kajanaland. I Nyland däremot minskade andelen plock- och luckhuggning.

Andelen naturlig förnyelse väntas öka i torvmarksskog 

Andelen avverkningar med metoder för kontinuerlig beståndsvård har ökat speciellt i torvmarksskog. I dessa skogar kan kraftig behandling av markytan få sediment och näringsämnen att rinna ut i vattendrag och växthusgaser att frigöras. Genom kontinuerlig beståndsvård på lämpliga områden kan man minska de här skadeverkningarna. Ofta är det inte ens ekonomiskt motiverat att investera mycket pengar i förnyelse av mindre produktiva torvmarksskogar.

– Det börjat finnas allt mer gamla bestånd på dikade torvmarker. De kommer sannolikt i ökande grad att förnyas naturligt i fortsättningen, då det är möjligt. Hållbarhetsmålet styr skogsbruket i torvmarksskog, säger Markku Remes, ledande expert på skogsvård vid Finlands skogscentral.

Om skogsägarens huvudsakliga mål är att producera virke är det inte ändamålsenligt att avstå från markberedning, iståndsättningsdikning eller plantering och sådd ens på torvmarker. Till exempel tät risvegetation och riklig förna kan fördröja den naturliga förnyelsen av torvmarksskog med årtionden. På torvmarker som infekterats av rotröta är det motiverat att förnya skogen genom odling, så att det nya beståndet ska bli friskare än det skulle bli med plantor som kommer upp naturligt.

Målsättningar och växtplats påverkar valet av avverkningsmetod 

Den kontinuerliga beståndsvården har ökat också på momark. Bäst lämpade för kontinuerlig beståndsvård är platser där skogen redan har flera skikt. I likåldrig skog kan man åstadkomma skiktning genom tillräckligt kraftiga gallringar.

I kontinuerlig beståndsvård förnyas skogen naturligt. I granskog kan man använda plock- och luckhuggning eller kombinationer av dem för att få träd av olika ålder och storlek. I tallskog rekommenderas fröträdsställning som avvecklas i olika repriser.

– Det är bra att avverkningssätten blir mångsidigare, men att övergå till enbart kontinuerlig beståndsvård är inte befogat, säger Remes.

Enligt honom bör man inte se kontinuerlig beståndsvård och naturlig förnyelse som en motsats till plantering, sådd och beståndsvård trädskiktsvis. På varje skogsområde bör man välja de metoder som passar skogsägarens mål och växtplatsen bäst. 

Andelen avverkningar med kontinuerlig beståndsvård enligt landskap
 

.