Gå direkt till innehållet

Lagar som gäller skogen

Förutom skogslagen reglerar bland annat följande lagar hur skogen används:

Lagen om bekämpning av skogsskador

Lagen om bekämpning av skogsskador är stiftad för att begränsa den risk för insekt- och svampskador som bland annat virkeshögar och stormskador kan förorsaka växande bestånd.

Lagen begränsar mellanlagringen av färskt barrvirke sommartid i och i närheten av skogen för att hålla nere mängden skadeinsekter. Skyldigheten är virkesägarens.

Förutom avverkat virke ska man också transporterna bort skadade barrträd, till exempel efter stormar eller när upplegan skadat träden, eftersom de kan dra till sig skadeinsekter som sedan sprider sig.

Skyldigheter enligt skogsskadelagen: 

1. Tidsfrister för att transportera bort färskt virke 

Barrvirke som har avverkats mellan den 1 september föregående år och den 31 maj innevarande år ska transporteras bort från skogen i juli–augusti. Tidsfristen för borttransport varierar enligt det geografiska läget. Lagen om bekämpning av skogsskador delar landet in i tre regioner: region A (södra Finland), region B (mellersta Finland) och region C (norra Finland). För tallvirke gäller andra datum som är tidigare än för granvirke. Skogsskadelagens tidsgränser och zoner som gäller från 1.1.2022 har beskrivits i kartan här intill.

Också skadat barrvirke måste avlägsnas från skogen om mängden överskrider de gränser som anges i skogsskadelagen. Tidsgränserna gäller alltså också till exempel grova granar som vinden har fällt, om mängden överskrider 10 kubikmeter per hektar, och tallar, om mängden överskrider 20 kubikmeter per hektar. 

Dessutom måste granvirke som har avverkats på A-området i juni–augusti transporteras bort inom 30 dagar från avverkningen. Skyldigheten att få bort virke och skadade träd gäller oberoende av användningsändamål allt virke som har en stubbdiameter på över 10 centimeter. 

De bestämmelser som gäller tallen tillämpas inte på sådana enskilda travar av tallvirke eller energived av tall på en avverkningsplats eller ett avlägg som har en volym på högst 50 kubikmeter fast mått. En trave anses vara enskild om den är placerad på minst 200 meters avstånd från andra motsvarande travar. Förpliktelsen om att avlägsna virket gäller inte heller virkestravar där högst hälften av volymen består av tall- eller granvirke med en stubbdiameter på mera än 10 centimeter. Förpliktelsen gäller inte heller död ved. 

Om du som ägare till virket inte kan avlägsna virket så som lagen om bekämpning av skogsskador förutsätter ska du för att förhindra spridningen av skogsskador använda någon eller några av de här metoderna: 

1) täck virket 

2) bevattna virket 

3) transportera bort virkestravens översta lager 

4) barka virket 

5) behandla virket med ett godkänt växtskyddsmedel mot angrepp från skadeinsekter 

6) placera tallvirke tillräckligt långt från skogsbestånd med samma trädslag 

7) täck in det översta lagret av en tallvirkestrave med ett lager lövträd 

8) täck in det översta lagret av en granvirkestrave med ett lager lövträd eller med ett lager tall som har en stubbdiameter på mindre än 10 centimeter och saknar skorpbark 

9) se på något annat sätt till att skogsskadeinsekter inte i väsentlig mån kan sprida sig från virket. 

2. Avlägsna skadade träd efter stormar 

Skogsägaren ska ombesörja att eventuella skadade träd och vindfällen forslas bort från skogen och avläggen inom de regionala tidsfristerna. Avlägsna skadade granar med en basdiameter över 10 centimeter om mängden överskrider 10 kubikmeter per hektar och motsvarande tall om mängden överskrider 20 kubik per hektar. 

Att lämna skadade träd på 10 §- och Natura 2000-områden

Markägare kan på områden som avses i skogslagens 10 § (särskilt viktiga livsmiljöer) och på Natura 2000-områden som berörs av skogslagen lämna mer skadade träd än vad lagen anger.

Markägare måste anmäla att skadade träd inte avlägsnas till Finlands skogscentral.

3. Egenkontroll 

Enligt lagen om bekämpning av skogsskador måste yrkesmässig verksamhetsutövare, alltså virkesdrivare och virkesköpare, utöva egenkontroll. 

Målet med egenkontrollen är att man försäkrar sig om att kraven i skogsskadelagen fylls och att det färska virket transporteras bort från skogen och avläggen inom utsatt tid. För att kravet på egenkontroll ska uppfyllas måste yrkesutövaren göra upp en plan för egenkontrollen och utse en ansvarsperson. Yrkesutövaren ska också göra en anmälan om egenkontroll (länk läggs tilll senare) till Skogscentralen om det är risk för att man inte kan följa lagen. 

Anmälan om egenkontroll (länk till blanketten läggs till senare) 

4. Bekämpning av rottickan 

Avverkaren ska i samband med beståndsvårdande avverkning på mineraljordar och torvmark svara för bekämpning av rotticka på ett riskområde för utbredning av rotticka från ingången av maj till utgången av november.

Riskområdena för spridning av rotröta är de områden som avses i skogslagen i södra (det gröna området) och mellersta Finland (det lila området).

Rotticka ska bekämpas inom ett riskområde för utbredning

1) där volymen av skogsbeståndets trädbestånd på mineraljord före avverkningen till mer än 50 procent utgörs av tall eller gran eller av vardera sammanlagt,
2) där volymen av skogsbeståndets trädbestånd på torvmark före avverkningen till mer än 50 procent utgörs av gran, eller
3) där volymen av skogsbeståndets trädbestånd på torvmark i södra delen av Finland före avverkningen till mer än 50 procent utgörs av tall eller gran eller av vardera sammanlagt.

Bekämpning behöver inte utföras i samband med avverkning inom ett riskområde om:

1) den termiska växtperioden inte har börjat,
2) den lägsta temperaturen på avverkningsområdet under ett avverkningsdygn är under 0 grader Celsius,
3) hela marken är snötäckt, eller
4) den lägsta temperaturen i den kommun där den skog där avverkningen sker har varit under -10 grader Celsius i tre veckor före avverkningen.

Godtagbara bekämpningsmetoder mot rotticka är stubbehandling med ett godkänt växtskyddsmedel, byte av trädslag till lövträd efter förnyelseavverkning eller någon annan åtgärd med samma verkan. Stubbupptagning eller hyggesbränning är däremot inte godtagbara metoder.

Stubbehandlingen ska utföras så att alla barrträdsstubbar med en diameter över 10 centimeter behandlas. Bekämpningsmedlet måste täcka minst 85 procent av varje snittyta som behandlas.

För att få köpa och sprida bekämpningsmedel mot rottickan måste du ha växtskyddsexamen. Det får du genom att göra en tentamen antingen i samband med en kurs eller efter självstudier på nätet. Examen är avgiftsbelagd och giltig i fem år. 

I skogsskadeområden tillämpas skogslagen normalt, och anmälan om användning av skog ska göras enligt den. På anmälan ska man som avsikt med avverkningen ange skogsskadeområde och i tilläggsuppgifterna berätta vad som orsakat skadan. 

Viltskadelagen

Viltskadelagen definierar bland annat hur privata markägare ska ersättas för skador som orsakas av hjortdjur. Av skogsskador som orsakats av hjortdjur kan den ekonomiska skada ersättas som orsakas av en avsevärd värdeminskning i fråga om skogsodlingsmaterial samt en avsevärd värdeminskning i fråga om plantbestånd eller äldre trädbestånd samt av nödvändig kompletteringsodling eller ny beskogning av skadeområdet. Hur ersättningsbeloppen räknas ut beskrivs närmare i en förordning. 

Den temporära lagen om finansiering av hållbart skogsbruk

Lagen om finansiering av hållbart skogsbruk definierar de skogsvårdsarbeten inom privatskogsbruket som man kan få statsstöd för. Jord- och skogsbruksministeriet styr användningen av finansieringsstöd. Stödet för enskilda projekt fastställs utifrån arbetsslag och var skogen är belägen. Finansieringsstödet är skattepliktigt och man ansöker om det hos Skogscentralen. Stöd kan beviljas till privata markägare, så som de definieras i lagen. 

Statsstödet kan användas för åtgärder som tryggar virkesproduktionens hållbarhet och skogarnas biologiska mångfald. Dessutom kan stöd beviljas för projekt för vård av skogsnaturen, såsom landskapsvård och vård och iståndsättning av viktiga livsmiljöer. 

Lagen om skogsvårdsföreningar 

Lagen om skogsvårdsföreningar ger bestämmelser om skogsvårdsföreningarnas uppgifter och förvaltning. Skogsvårdsföreningarnas uppgift är att erbjuda sina medlemmar tjänster i anslutning till skogsägande och skogsbruk. Lagen reviderades 2015, och sedan dess är det frivilligt att höra till en skogsvårdsförening, och Skogscentralen har inte längre några uppgifter i anslutning till övervakningen av skogsvårdsföreningarna.

Naturvårdslagen

I naturvårdslagen bestäms bland annat om naturskyddsområden, skyddade naturtyper, landskapsvårdområden och skyddade boträd. I naturvårdslagen bestäms även om artskydd som gäller fredade och hotade arter samt liksom arter som kräver särskilt skydd och artskydd som baserar sig på EU-bestämmelser. Förekomstplatser som är viktiga för bevarandet av arter som kräver särskilt skydd och som en myndighet har definierat ska bevaras. Det är förbjudet att förstöra och skada genom EU:s art- och habitatdirektiv strikt skyddade djurarters, såsom flygekorrars, föröknings- och rastplatser.

Lagen om enskilda vägar

Lagen om enskilda vägar gäller alla enskilda vägar, till vilka också andra än fastighetsägaren har nyttjanderätt. En väg som i huvudsak är avsedd för skogsbrukets transporter kallas skogsväg. 

Den nuvarande lagen om enskilda vägar trädde i kraft 2019. De viktigaste principerna i den nya lagen är samma som i den gamla. Kommunernas vägnämnder lades ner i samband med lagändringen och deras uppgifter har överförts till andra aktörer.

Andra lagar som påverkar användningen av skogen

Användningen av skogen berörs dessutom av markanvändnings- och bygglagen och av vattenlagen

I markanvändnings- och bygglagen definieras styrsystemet för områdesanvändning. Planläggningen kan också innehålla begränsningar som gäller skogsbruket. 

Vattenlagen reglerar dikning och anmälnings- och förrättningsförfaranden i samband med det. Vattenlagen kräver också skydd av vissa vattennaturtyper. Till de skyddade naturtyperna i vattenlagen hör bland annat källor, tjärnar på högst en hektar och rännilar i andra landskap än Lappland.