Granbarkborren har svärmat tidigare och rikligare än normalt | Skogscentralen

Granbarkborren har svärmat tidigare och rikligare än normalt

Granbarkborrens svärmning inleddes ovanligt tidigt den här våren och kom igång redan i maj. För att undvika att granbarkborren förökar sig lönar det sig att så snabbt som möjligt transportera bort granvirke och skadade granar från skogen. Svärmningen har varit riklig i södra och sydöstra Finland ända upp till linjen Sastamala-Pälkäne-Varkaus-Kides. I det här området är det sannolikt att granbarkborren angriper också friska granar.

Naturresursinstitutet (Luke) och Finlands skogscentral övervakar granbarkborrestammens storlek på 37 orter i södra och mellersta Finland.

Speciellt i Sydöstra Finland, Södra Savolax, Tavastland och de södra delarna av Birkaland är antalet granbarkborrar fortfarande stort. Också i områden med många stormskadade granar som lämpar sig väl för granbarkborrens förökning kan det finnas rikligt av insekterna. Om stammen är stor kan granbarkborrarna angripa också ännu levande granar, speciellt om granarna har försvagats av torka.

Granvirke bort från skogen

I första hand angriper granbarkborren travar med granvirke och granar som vinden fällt. Här gäller det att vara snabb och få bort träden och därmed också granbarkborrarna från skogen eller vägkanten innan den nya generationen lämnar träden. I skogsskadelagen anges datum för när granvirke och skadade granar ska köras bort från skogen men de kanske inte är tillräckliga för att förhindra granbarkborrens fortplantning i år.

Det lönar sig speciellt att hålla ett öga på äldre granskog dit solens strålar når eftersom trädens motståndskraft kan försämras på soliga platser. Granar som är tillräckligt stora för att bli rundvirke och som har tillräckligt bred bast är i farozonen för att angripas. Det går att känna igen de ännu stående träd som har angripits av granbarkborren genom att titta efter brunt spån vid stambasen och millimeterstora hål i stammen. Skrapar man bort barken ser man hur granbarkborren har ätit sig fram inne i trädet. Avverkning minimerar skadorna, men hur omfattande den ska vara avgörs från fall till fall.

Om träden har dött stående och barken lossnat gör det inte längre någon nytta för bekämpningen av granbarkborren att de avlägsnas. De kan lika gärna lämnas kvar för att öka den biologiska mångfalden i skogen. Granbarkborrens naturliga fiender kan också föröka sig i redan döda träd.

Mer information om bekämpning av granbarkborren hittar du i den finskspråkiga bekämpningsguiden.
Resultaten från fjolårets uppföljning av granbarkborrestammen hittar du i den nyligen utkomna finskspråkiga Metsätuhot 2015-rapporten.

Mer information ger

Yrjö Niskanen
Finlands skogscentral
beredskapschef
tfn 0400 653 863
yrjo.niskanen(at)skogscentralen.fi

Heli Viiri
Naturresursinstitutet
tfn 050 391 3126
heli.viiri(at)luke.fi

.