Lagstadgade skyddsobjekt

Mer information

Riitta Raatikainen (vikarierar för Matti Seppälä)
ledande expert på naturvård
tfn 050 314 0440
riitta.raatikainen(at)skogscentralen.fi

Matti Seppälä
ledande expert på naturvård
tfn 050 314 0378
matti.seppala(at)skogscentralen.fi

De med tanke på mångfalden mest betydande naturobjekten har skyddats i skogslagen eller i naturvårdslagen.

Särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen

Följande särskilt viktiga livsmiljöer har fredats med stöd av 10 § i skogslagen;

  • omedelbara närmiljöer för källor, bäckar, sådana rännilar som bildar bäddar för fortgående rinnande vatten och tjärnar på högst 0,5 hektar, när de kännetecknas av särskilda vegetationsförhållanden och mikroklimat som beror på närheten till vatten och träd- och buskskiktet
  • torvmarksmiljöer när de gemensamt kännetecknas av vattenhushållning i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta:
    • lund- och örtkärr som kännetecknas av frodig och krävande vegetation, varierande trädbestånd och buskvegetation,
    • sammanhängande skogsfräken- och hjortrongrankärr som kännetecknas av varierande trädbestånd och förhärskande enhetlig skogsfräken- eller hjortronvegetation,
    • brunmossar som kännetecknas av att de har näringsrik jordmån, är trädfattiga och har krävande vegetation,
    • trädfattiga myrar på impediment eller tvinmark,
    • madkärr som kännetecknas av varierande lövträdsbestånd eller buskvegetation och av att ytvattnet där har bestående påverkan,
  • bördiga mindre lundområden som kännetecknas av mull, krävande vegetation samt trädbestånd och buskvegetation i naturtillstånd eller ett tillstånd som påminner om detta,
  • skogsholmar med fastmarksskog på odikade torvmarker eller torvmarker där den naturliga vattenhushållningen huvudsakligen finns bevarad i oförändrat skick,
  • huvudsakligen minst tio meter djupa klyftor och raviner med branta väggar i berggrunden eller mineraljordar, när de kännetecknas av en från omgivningen avvikande vegetation,
  • huvudsakligen minst tio meter höga stup och skogsbestånd vid stupens nedre del, sandfält, berg i dagen, stenbunden mark och blockfält som i virkesproduktionshänseende avkastar mindre än lavmoar, när de kännetecknas av ett tämligen glest trädbestånd.

Skogslagsobjekten framträder tydligt i omgivningen. De är små till ytan och ofta av ringa betydelse för skogsbruket. Vegetationen, terrängformerna eller till exempel trädbeståndet avviker från den omgivande skogen. Grova, gamla träd eller ett rikligt bestånd av rötträd vittnar om ett naturligt tillstånd. Skogslagsobjekt finns vanligtvis nära bäckar och på myrar och klippor som ligger utanför avverkade områden. Vid de objekt som har de mest extrema egenskaperna lever mycket krävande arter.

Information om skogslagsobjekt i den egna skogen fås i tjänsten MinSkog.fi eller hos Skogscentralen. Skogsägaren ansvarar för att de lagstadgade objekten beaktas.

Naturtyper i naturvårdslagen

Naturtyper som skyddats med stöd av naturvårdslagen är till exempel dungar av ädla lövträd, klibbalskärr, sandstränder i naturtillstånd, ängar vid havsstranden samt enstaka träd som dominerar landskapet, enbevuxna ängsmarker och lövängar.

Naturtyperna är sällsynta och ofta små till ytan, men trots det värdefulla med hänsyn till naturens mångfald och landskapsvården. Målet med skyddet är att bevara naturtypernas särdrag. i vissa fall kan det hända att bevarandet av naturtyperna förutsätter kontinuerlig vård och användning.

Naturtyper som avses i naturvårdslagen får inte ändras med sådana åtgärder som äventyrar bevarandet av deras särdrag. Åtgärdsbegräsningen träder i kraft då Närings-, trafik- och miljöcentralen genom sitt beslut har definierat områdets avgränsning och delgivit områdets ägare och innehavare beslutet. Under beredningen av beslutet hörs markägarna och andra parter.