Gå direkt till innehållet

Förnyelseavverkning på torvmarker

Vid förnyelse av torvmarksskog ska man fästa mer uppmärksamhet på närings- och vattenhushållningen än på mineralmarker. På torvmark är det också svårare att undvika belastning på småvatten och vattendrag.

Förnyelsen på torvmark ökar urlakningen av kväve, fosfor och fasta partiklar. Den största belastningen orsakas av dikningshögläggning, högläggning med fåror och stubbrytning.

Före sådd eller plantering lönar det sig i de flesta fall att markbereda med högläggning. I samband med högläggningen gräver man de torrläggningsdiken som behövs om dräneringen är bristfällig och grundvattennivån stiger efter avverkningen. Före naturlig förnyelse räcker det med en försiktig fläckupptagning.

I torvmarksskog finns det redan av naturen träd av olika storlek och ålder. Det ger goda förutsättningar för kontinuerlig beståndsvård. Med kontinuerlig krontäckning kan trädbeståndet med sin avdunstning i vissa fall hålla grundvattennivån så låg att det inte behövs någon iståndsättningsdikning.

Det kan vara ett bra och förmånligt alternativ att utnyttja granunderväxten i stället för att göra en kalavverkning. Då avverkar man det härskande kronskiktet försiktigt så att granunderväxten hålls hel och bildar ett utvecklingsdugligt plantbestånd.

Ett plantsuppslag av gran är utvecklingsdugligt på blåbärstorvmo och till och med på lingontorvmo typ II. Det är karakteristiskt för lingontorvmo att det växer glasbjörkar bland tallarna. Ristorvmoar är talldominerade och för karga för gran.

Man sparar förnyelsekostnader genom att använda plockhuggning och utnyttja det naturliga plantuppslaget. När man undviker kalavverkning och markberedning blir vattenvården effektivare jämfört med sedimenteringsbassänger eller våtmarker dit man styr vattnet från avverkningsytorna.

På karga torvmarker är det skäl att fundera på om det är lönsamt med skogsodling och iståndsättningsdikning. Med tanke på lönsamheten är uttaget av timmerträd avgörande ­– utan timmeruttag i slutavverkningen lönar sig skogsbruksinvesteringarna dåligt.

På dikade torvmarker med låg virkesproduktion har skogsägaren ingen förnyelseskyldighet och man kan lämna dem att återgå i naturtillstånd efter avverkningen. Man ska då lämna träd som främjar den biologiska mångfalden.